Tankar i Förrådet

"Jag tror du kommer gå långt Jonas"

Saken är den att jag börjar få höra det rätt ofta nu.
Säger man så för att vara snäll eller för att man verkligen tror det?

Jag vet tusan inte om jag gillar det.
Borde jag känna press?

Ok, jag får väl tilldela Pelle lite cred för att jag använder ett uttryck som han lyft upp till ytan. Men nog om detta.

Jag mår tusan inte bra när jag inte får jobba och jag mår tusan inte bra när jag inte kan träna. Nu har dessa komponenter blandats en längre tid . Sånt är inte bra!

Men igår kunde jag börja jobba på riktigt och idag har jag slitit som ett djur och det går jääkligt bra och jag kommer bli klar i tid. Dessutom har jag nu börjat träna, jag sprang till och med idag. Visserligen har jag fått en liten extra kur penicillin men det rensar bara alla könssjukdomar som brorsan sa. Jag förstod förstås ingenting av vad han menade med det.

Så nu vänder det! Lyckan ler mot mig!
Strålande tider! Härliga tider! Som Anders Lindberg skulle ha sagt.

Och ni som inte vet vem Anders Lindberg är..... Glöm vad jag sa.

Det fungerar! Ja det gör verkligen det.

Det här innebär alltså att jag ska börja jobba nu. I och med att jag nu tappat ca fem veckor i tid så innebär det att jag har tre veckor och tre dagar på mig. Och jag blir lite stressad.

Klockan är 08:40:57.
Nu börjar jag!

Ingen hosta! Nä det är faktiskt sant.
Men när jag varit uppe en stund på morgonen och plötsligt säger något för mig själv (jag minns inte vad, men det gör mig lite orolig att jag pratar med mig själv på morgonen) så märker jag det. Det är inte min röst! Jo det är min röst fast en väldigt hes variant av den.

Jonas har förvandlats till Barry White! Hur häftigt som helst med andra ord.

Igår var det fest igen. Jag har hela dagen trott att det var en lugn tillställning men jag börjar inse att jag nog drack mer än vad jag trodde.

Det blev efterfest hos mig. Hur gick det till?
Jag tror jag sa något om att jag hade alkohol hemma så då kom det ett koppel på åtta (eller nåt sånt) härliga människor.
Nåväl. Jag bjöd på alkohol, chips, vindruvor och en tjej som var hungrig fick dessutom lite hemmagjord wok.

Jag själv satt och drack ren sprit ur en glöggmugg.

Idag när jag stod mitt i min lilla lägenhet och plockade på mig de saker som man ska ha med sig till jobbet, det vill säg: mobil, mp3, plånbok, passerkort, Sundsvalls tidning och nycklar, vad tror ni att jag ser?

Jo en bilnyckel. En tidigare borttappad bilnyckel. På soffbordet. Där jag sökt mer än en gång. Jag hade en liten hög med brev där som jag lyft på FLERA gånger, men tydligen hade den rackarn legat under det översta brevet. Men nu låg den plötsligt helt synlig.

Jag förstår inte. Hur det här gick till egentligen?! Håller jag på att bli galen?

Det är sällan man reagerar över att något är billigt, men det gjorde jag igår.

I och med att jag lyckats sumpa två bilnycklar så tänkte jag göra en kopia innan den tredje och sista också försvann. Så jag uppsöker en skomakare i tron att det här kommer kosta någon hundring i alla fall. Med tanke på att man får pynta 1900 kr till Stubo när man tappat en lägenhetsnyckel så fasar man för vad det här med nycklar kan kosta.

Vilket fall som helst uppsökte jag en skomakare som även fixar det här med nycklar.
60 kr! Ja, endast 60 kr! (Det här börjar låta som en TV-shop-reklam) var allt det kostade.
Det var så billigt att jag sa åt honom att göra två. Inom loppet av tre minuter hade jag fått två nya nycklar för 120 kr.

Jag förstår inte att jag ens orkade börja leta när jag tappat bort dem.

En uppdatering på arbetsfronten:

I måndags pratade jag med Göteborg. Jo man säger så på ställen likt detta har jag märkt. Inte personen man pratat eller företaget man pratat med utan orten. Nåväl, i måndags pratade jag med Göteborg och han som ska lösa mitt serverproblem som gör att jag inte kan lägga upp filer på hemsidan. Han hade fortfarande inte fått till något men skulle nu få hjälp så förhoppningsvis skulle det fixa sig under dagen. Men han skulle höra av sig så fort något hände.

Idag är det torsdag och inte har jag hört något. Så jag antar att...inget hänt.

På tisdag kom min chef, som egentligen har semester in och diskuterade saken. Han sa att han skulle fundera på något annat jag kunde pyssla med. Han kunde inte komma på något just då, men han skulle höra av sig.

Idag är det torsdag och jag har inget hört. Så jag antar att...det inte fanns något annat.

Idag är det torsdag och här sitter jag...

Ibland börjar jag fundera på om jag valt rätt sorts yrke. Alltså, det är inte så att jag ser felet i att vara informatör, nä felet ligger i att det är ett kontorsyrke och därmed ett stillasittande yrke.

Klarar jag det? Jag som måste ut och gå varje dag utan att må dåligt.
Igår till exempel var jag hem till en kompis och hjälpte henne med lite hyllor och annat som skulle upp på väggarna. Det var fan som medicin. Kroppen är gjord för att användas och då menar jag inte några smutsiga fingrar på ett tangentbord. Nu är väl kanske inte hyllmontering så mycket till kroppsarbete men betydligt mer än det jag sysslar med om dagarna i alla fall.

Ibland när jag sitter här på mitt kontor och ser vaktmästaren bära runt på möbler blir jag sugen på att gå ut och hjälpa till. Men jag vet inte om min chef ser det som en del av mina arbetssysslor. Knappast.

Men samtidigt som jag vill röra på mig så vet jag ju att jag vill ha det där jobbet som jag nu utbildar mig för. Något annat är liksom inte tänkbart. Så jag har funderat på vilka konsekvenser det här kommer få i mitt framtida liv. Och jag har kommit fram till att jag kommer köpa en stuga! Ja precis, en stuga! Men framförallt ska den vara vedeldad. Och dit kommer jag åka och klyva så mycket ved att hälften vore nog. Antagligen kommer jag ha två fullproppade vedbodar, kanske tre.

I min släkt, Svedin-släkten som mestadels bestått av skogsarbetare, är det respekt med allt som har med skog att göra. Man ska ha satt plant, man ska ha röjt, man ska ha filat på motorsågskedjan till en Husqvarna och man ska ha fällt ett träd rätt över en tändsticksask inför ett gäng jublande japaner på inspektion (vilket min far hävdar att han gjort någon gång på 60-talet). Så har man mycket ved och gärna fint staplad så är det helt enkelt respekt. Men det får inte vara FÖR mycket och FÖR fint staplat, risken finns ju då att man börjar undra om inte personen i fråga har något annat att göra att klyva den där förbannade ven' (som det så fint uttalas bland Svedinare).

Så nu förstår jag hur det kommer sig att vissa av dessa sommarstugeägare har så mycket ved för vintern.
De är samma personer som mig - en kontorsråtta i en skogshuggares kropp.

Idag är jag trött! Egentligen borde jag få någon form av hedersomnämnande för att jag trots detta klev upp innan klockan ringde.

Det som är rätt otäckt när man är trött att man liksom kan missa bitar ur sitt liv. Som idag när jag körde till jobbet. Först efter 5-6 minuters bilkörning så inser jag på riktigt att jag verkligen sitter här och nu och kör bil. Det är som att jag tidigare gått i sömnen, men likväl har jag tydligen passerat tre rondeller och tre stoppljus tydligen utan minsta problem. Så antagligen har jag varit med på noterna, men ändå varit inne i en annan värld.
Vad är det för värld?

Och jag är förkyld! Det är inte sant! Efter två månaders förkylning i våras som förstörde allt vad träning heter så är jag där igen. Det är ingen motståndskraft i en längre. Är det för att man inte är hemma och äter mammas mat? Är det sämre luft i Sundsvall? Äter jag för lite älgkött? Dricker jag för lite Trocadero?
Nä nu kan man inte ens vara ute och springa i ett härligt sommarregn utan att bli förkyld.

Så låt mig beskriva min morgon. Trött som tusan, förkyld och hungrig så att jag mår illa. Dessutom har jag tidernas fetaste tuggummi under min vänstra sko.
Men solen skiner! Men vad har jag för glädje av det?

Kring fikabordet diskuteras järnvägssäkerhet med anledning av olyckan igår:

Ni vet vem:
- Jag har aldrig förstått vad det är som är så farligt med järnvägen.
Jonas:
- Det är att stå kvar när det kommer ett tåg.
Ni vet vem:
- Jaha! (Tankepaus...) Kan man få ström i sig då?
Jonas:
Han säger ingenting. Han bara ler för sig själv.

Jag vill varna för att texten nedan är en förbannat tråkig redogörelse för den sista dagen. Men förhoppningsvis kommer jag kunna ge en något intressantare reflektion kring dråpliga händelser imorgon eller dagen därpå.


Ja när jag var nästan hög på all choklad var det då dags för den sista dagen. Det var nu det gällde!
Allt började med förfest uppe på Oscarsgatan innan det var dags att kila ner på Bo Kaspers. Det hade varit trevligare med en mindre scen men jag fick i alla fall uppleva ett trumpetsolo som gav ståpäls. Häftigt!

Efter det här och en stund på Marit så drog vi oss till Wallmans-tältet. Och jäklar så roligt vi hade! Och drack gjorde man som en törstig hund och ännu roligare blev det! Egentligen tror jag inte att alkoholen hade någon direkt koppling till det men, ja roligt var det.

Sen gick vi till O'learys och hängde där till tre. Sen gick vi vill Max där jag köpte en burgare. Men jag kunde inte ta en tugga. Då är det fan illa!

Hur ska man sammanfatta den här Gatufesten då? Ja, jag skulle säga att egentligen har det inte hänt något spektakulärt, men ändå har vi varit en gäng som haft väldigt roligt. Bästa Gatufesten hittills skulle jag hävda.