En morgon inte lik de andra...
Idag är jag trött! Egentligen borde jag få någon form av hedersomnämnande för att jag trots detta klev upp innan klockan ringde.
Det som är rätt otäckt när man är trött att man liksom kan missa bitar ur sitt liv. Som idag när jag körde till jobbet. Först efter 5-6 minuters bilkörning så inser jag på riktigt att jag verkligen sitter här och nu och kör bil. Det är som att jag tidigare gått i sömnen, men likväl har jag tydligen passerat tre rondeller och tre stoppljus tydligen utan minsta problem. Så antagligen har jag varit med på noterna, men ändå varit inne i en annan värld.
Vad är det för värld?
Och jag är förkyld! Det är inte sant! Efter två månaders förkylning i våras som förstörde allt vad träning heter så är jag där igen. Det är ingen motståndskraft i en längre. Är det för att man inte är hemma och äter mammas mat? Är det sämre luft i Sundsvall? Äter jag för lite älgkött? Dricker jag för lite Trocadero?
Nä nu kan man inte ens vara ute och springa i ett härligt sommarregn utan att bli förkyld.
Så låt mig beskriva min morgon. Trött som tusan, förkyld och hungrig så att jag mår illa. Dessutom har jag tidernas fetaste tuggummi under min vänstra sko.
Men solen skiner! Men vad har jag för glädje av det?
