Tankar i Förrådet

...i min brevlåda!
Nä nu jävlar!

Löningshelg och jag var inte ute och jazzade en endaste gång.
Stolt var ordet!

En sådan dag det var igår.
Jag pratar så klart om GIF Sundsvall.  Efter att de låg under med 2-0 kände jag att dagen var förstörd. Jag ville inte prata med någon och var less på allt här i livet. Jag började fundera på nästa säsong, vilka spelare som skulle vara kvar och allt sånt.

Men så 2-1. Hoppet tändes till Lustig blir utvisad. Återigen var jag nere på botten till det plötsligt stod 2-2. Och då visste jag att de skulle göra ett mål till. Men det var ändå något av det nervösaste jag upplevt på mycket länge.

Efter vinsten satt jag där med magvärk och visste inte rikigt om jag skulle drömma eller inte.
Det tog en par timmar innan jag återhämtade mig. Men nu är i alla fall GIF i allsvenskan, vare sig de är värda det eller ej.

Ja jag måste säga några ord om den.

Jag fick göra armhävningar i direktsändning! Och dessutom springa i trapporna!
Hon som gjorde intervjun med oss ville att vi skulle vara andfådda när vi pratade, som att det inte är nog jobbigt att prata när mikrofonen är alldeles under näsa.

Jag tror det finns en anledning till varför jag inte vill lyssna på inspelningen på nätet.

Mor hade hört mig på radion men tyvärr missat början och inte hört namnen på de som medverkade.

Mor: Det var alltså du, den där tjejen och den andre killen som var med och pratade?
Jonas: Den andre killen? Det var bara jag och Jenny.
Mor: Men vem var den andre killen som pratade?
Jonas: Det var bara jag!
Mor: Var det du som pratade hela tiden?!
Jonas: Ja.

När ens mor inte känner igen rösten på sin egen son, ska man då tolka det som att:
a) Jag lät konstigt.
b) Sändningen var dålig.
c) Hon önskar att hennes son var någon annan.
d) Hon ångrar att hon skaffade barn överhuvudtaget.

Ja efter en jäkla massa att göra där ett tag så är jag nu tillbaka.

Det började bli lite väl mycket att tänka på när jag skulle lämna in en hemtenta och hinna klart i god tid så jag kunde vara med på den där radiointervjun. Samtidigt måste jag hitta en praktikplats nu i dagarna och lägga grunden för en nyuppsatsidé. Jobbat har jag inte hunnit med alls i höst och tränat känns det inte som jag gjort på flera dagar.

Och nu har jag säkert glömt en massa. Men nu är i alla fall den där förbannade uppsatsen klar.

Klockan är snart fyra och det är full fart än! Energidryck is the shit.
Men nu gör jag det sista i morgon.

Nån jävla ordning ska det vara!

Ja klockan är sent och jag sitter och gör skolarbete.
Vi fina avdelning sysslar med kommunikation men kan inte författa en hemtenta så man riktigt vet vad som ska göras. Så efter att jag fått ta del av mer information tror jag mig nu veta hur jag ska göra. Det hela drog ut väl mycket på tiden bara. Men nu börjar jag i alla fall närma mig slutet. Rätt bra med tanke på att jag inte började för alltför länge sedan.

17.00 ska tentan var inne men då ringer Radio Västernorrland och ville ha någon direktsänd intervju/debatt redan klockan halv fyra. Jag vet inte om jag hinner sa jag.

Det gäller att spela jävligt upptagen när man har med media att göra.
Lär er det.

Och nog fanns det beundrare alltid!

Det här skrev Jonas en gång...

- Kläcker en bra c-uppsatsidé med min uppsatspartner Patrik.
- Äter en helt underbar kinabuffé.
- Tänker mer på idén och inser att den faktiskt är bra.
- Går hem och sover 45 min.
- Tränar.
- Äter en härlig middag.
- Ser Giffarna vinna med 2-0.
- Slöar.
- Somnar till tonerna av Det blir alltid värre framåt natten med Björn Skifs.

Ja jag får nu be mina läsare om ursäkt, för tydligen var idén inte så bra. I alla fall inte bra nog för att falla våra lärare i smaken som ansåg att vi skulle byta ämne.

Det här har jag nu fått äta upp en vecka - att jag ansåg idén som så bra.
Vissa hävdar att jag skulle ha sagt att det är den bästa idén. Självklart vill jag dementera dessa uppgifter.

Men jag ser mig och Patrik som missförstådda genier.

Man kryddar maten och maten kryddar livet...

Ja, ni får gärna citera mig.

Ja den första första hemtentan har kommit. Det är ju nytt betygssystem nu och jag fick ett C på skalan som kan gå till F. Det är väl inte bra, men det duger. Godkänt helt enkelt och det får väl anses som ok när det bara var skit jag skrev...

Del 3 kommer senare...

I natt drömde jag något som kan kallas mardröm. Jag drömde att jag låg och sov och vaknade plötsligt av att det kliade i huvudet. Till min fasa inser jag att jag har fullt med myror i håret. Jag ser sen att hela lägenheten kryllar av getingar, humlor och myror och de är överallt på mig. Jag tar mig in till toaletten där jag ska försöka duscha av mig odjuren. Då ringer telefonen. Det är min syster och jag förklarar upprörd vad som händer...

Efter det minns jag inget mer. Senare på dagen inser jag att det är den 17 oktober idag - samma dag som det är planerat att min syster ska få sitt barn.

Är det ett tecken? Om ungen ploppar ut just idag ska jag fan kalla han eller hon för Myran eller Humlan resten av livet.

Ja snart kommer resultatet på den senaste kursen och jag har en sådan stark känsla av att jag har misslyckats för första gång på nästan tre år på universitetet. Jag vet inte vad det är som säger mig det. Kanske är det känslan av att jag aldrig skrivit så mycket skit på två hemtentor någonsin...

Resultatet kommer redovisas här inom en snar framtid.

Jag hatar att komma hem och inse att sojaflaskan lider av inkontinensproblem.

Jag och tre kamrater kommer gåendes mitt i natten för att närma oss en närbelägen pub. På vägen dit möter vi några tjejer varpå en av dem kommer fram till mig och stoppar mig för att göra någon form "move" samtidigt som mina kamrater fortsätter. Hon försöker starta någon form av dialog varpå hennes vänner märker att de tappat sin vän och går tillbaks för att hämta henne.
Då skriker en flickorna: "Jonas!" Så att det hörde till andra sidan stan. Hon vänder sig genast till sin vän och fortsätter i samma ljudnivå men nu något irriterad. "Det där är ju min fysiklärare!"  (För tre-fyra år sen.)

Hon börjar sen reta sin kompis för att hon "försökt" med hennes sin gamla fysiklärare.
Tjejen avbryter henne säga: "Men hälsa dina två kompisar med glasögon att de är välkomna till mig när de vill."

Jag som bara stått och småskrattat åt situtionen hela tiden kunde bara göra det konstaterande man får göra som 24-åring...

Dagens ungdom...

Ja som alla i Sundsvallstrakten märkt har det snöat idag.
Och den här snön verkar engagera folk. För sällan har man väl sett så många på sin msn-lista kommentera dagens väder. Bredvid sitt namn ger man sitt beklagande, hurrande eller enbart bekräftande av snön som faller.

Tänk om ett riksdagsval kunde engagera lika mycket som några snöflingor i oktober.

Ja om vi säger att man inte har en tråkig föreläsning på förmiddagen så skulle jag säga att den kan bestå av dessa delar.

- Kläcker en bra c-uppsatsidé med min uppsatspartner Patrik.
- Äter en helt underbar kinabuffé.
- Tänker mer på idén och inser att den faktiskt är bra.
- Går hem och sover 45 min.
- Tränar.
- Äter en härlig middag.
- Ser Giffarna vinna med 2-0.
- Slöar.
- Somnar till tonerna av Det blir alltid värre framåt natten med Björn Skifs.



Nä, det där sista var kanske inte helt sant.

Att skriva blogg är ibland ett rent helvete.
Man skriver antagligen blogg för att man gillar att skriva. Jag gör det i alla fall. Men ibland så får man inte de där idéerna som sedan blir ett inlägg. Man hittar inget att irritera sig på, ingeting som glädjer en, man lär sig inget nytt.
Det händer helt enkelt ingenting.

Det är då man får fylla ut med tomma inlägg likt dessa för att ni inte ska tro att jag slutat skriva.

Som jag berättade så var det slut på kursen idag. Därför begav sig jag och två nära vänner ut på en pub för att ta oss något att dricka och bara ta det lugnt. Vi hinner inte mer än landa innan vi registrerar att det är några tjejer som "lagt märke till oss". Nåväl, vi tänker inte mer på det utan fortsätter att prata strunt.

Efter ca tio minuter kommer dessa fram och frågar om de får sitta med oss.
Ok, tyckte vi och makade på oss. Efter att vi pratat en stund frågar en av tjejerna min Stockholmske vän om han kommer från just Stockholm. Han kunde inte mer än bekräfta det hon sa.

Plötsligt skiner hon upp och säger:
- Gör du?! Känner du Micke Elmerlöv?!

Behöver jag berätta att det dröjde inte länge innan jag och mina vänner hade utrymt lokalen i hopp om en bättre framtid.

Som student finns det något som är lite bättre än allt annat... (Ja till och med bättre än alla blöta kvällar)

Jag talar så klart om kursavslut. Kursen avslutades idag och nästa börjar inte fören på tisdag.
Tre dagar där man inte kan vara annat än ledig!

Det firar jag med en kycklingklubba och en Loka.

Helt underbart. Kvinnan har nu tagit en stol och satt sig ner för att fortsätta spaningen.
Nu ser man bara hennes huvud som rör sig fram och tillbaka som om hon beskåde en tennismatch.

När jag sitter här vid datorn ser jag rätt in i lägenheterna mittemot.

Där står nu en kvinna mot fönstret och är så nyfiken. Hon är kanske 70-75 år och stirrar på allt och alla som passerar. Hon växlar mellan att hålla armarna i kors och hålla händerna på höfterna och har gjort så nu i över tio minuter.

Och det bästa: Hon ser exakt ut som en figur i Skrot-Nisse och hans vänner med sitt sura uppseende och grova glasögonbågar.

Precis så vill jag också bli när jag blir gammal...

Jag var just och köpte kanelbullar på ett närbeläget kondis.

Fyra stycken blev det till priset av 38 kr. Jag gav kvinnan i kassan 100 kr och skulle därmed få tillbaks 62 kr.
Hon frågar då om jag har några mynt. Då visade det sig att de enda mynt hon hade var tre 50-öringar.
- Ja jag kan inte göra något annat, sa hon och gav mig alltså 61,50.

Förstummad stod jag där och undrade vad hon höll på med. Det är väl bara att bjuda på en extra bulle eller va tusan som helst. Det gällde förvisso endast 50 öre men en kund ska ju inte behöva betala extra för att de inte har någon växel.

Sen säger hon det värsta...
- Du kan ju komma tillbaks i morgon och få 50 öre till om du vill.
I en och samma mening försnålar och fördummar hon mig. Jag tror inte hon menade att göra det, men ändå...

Jag vände mig om gick mot dörren och funderade på om jag någonsin skulle komma tillbaks...

Alla pratar så mycket om hur viktigt det är med frukost. Själv är jag inte mycket för det där.

Men jag ska i alla fall visa hur man gör en riktig vinnarfrukost för en heldag med tentaplugg.



Ett glas mjölk (livets dryck), tre rån (ja såna man åt när man var liten) med bredbar vitlöksost och som kronan på verket, pricken över i:et, grädden på moset; en bit rökt älgkött.

Om det skulle vara någon som undrar hur det gick i helgens match så tycker jag att ni kan ge blanka fan i det!

Som alla vet så är det ju alltid målvaktens fel. Så om ni vill komma med kommentarer så får ni vända er till Ronnie. Två våningar ovan mig.

Ja precis, han som brukar låta vattnet stå på.

Ibland undrar jag om det var värt att lägga ut extra slantar på en fräsig mobilkamera.
Självklart var det ju det!

Roligast är när det finns bilder man inte minns man tagit.



Det tog en stund innan jag kom fram till vem detta är. 00.38 natten mot söndag är bilden tagen.
Ni som har anknytning till Mittuniversitetet och MKV kanske kan gissa på vem det är.

Ja idag vill jag se ner på er. Ni lite yngre så att säga. Inte nog med att jag fyller år snart, nä i helgen tog jag ett jättekliv mot vuxenvärlden.



Min första back jag köpt med enbart bubbelvatten!
Och inte nog med det. När jag på söndagsmorgonen vaknade efter en natts jazzande på Kårhuset så stegade jag genast till kylskåpet, öppnade en Loka Päron. Sänkte halva flaskan för att sedan somna om igen.

Moget Jonas, moget...