Tankar i Förrådet

Som jag tidigare berättat måste jag ju byta namn på bloggen.
Jag kan inte längre komma med tankar i Förrådet när jag inte längre bor på Förrådet.

Därför utlyser jag nu en tävling. Ni läsare får komma med namnförslag. Har ni läst den här bloggen vet ni på ett ungefär vad den handlar om och borde kunna sätta en titel.

Bidragen ges i kommentatorsfältet och jag är enväldigt domare.
Vinnaren bjuds på en lunch med mig.
Låt tävlingen börja!

Jag ska flytta. Jo ni kanske alla vet det, men nu är det riktigt nära.

Det är med visst vemod jag plockar ner alla saker. Det har varit fyra riktigt bra år med många minnen.
Men men, det är bara att titta framåt för snart bor jag nästan dubbelt så stort mitt i stan. Förhoppningsvis kan jag flytta in redan i morgon.

En sådan gläjde. Hoppet lever för GIF än!
1-1 och med några minuter kvar får Giffarna straff - som de missar!
Besvikelsen var hemsk och jag kände att det här inte var min kväll, mitt år eller mitt liv!

Men så plötsligt kommer han - frälsaren. Robert Mambo Mumba kommer flygande som en hök och knoppar in det avgörande målet.

Innan matchen hängde jag som vanligt nere i spelargången. Och jag såg just denne Robert visslandes innan han gick ut på plan för att värma upp. Sen kommer han tillbaka då han glömt något och innan han entrar planen för andra gången ger han ifrån sig ett riktigt brunstvrål. Det var då jag insåg det - han kommer att avgöra ikväll.

Jag sa det här till några och gav även Giffarnas webbredaktör ett tips på rubrik. "Robert Mambo Mumba avgjorde i ett kylslaget Sundsvall."

Resten är historia. I alla fall några dagar.

Postat av: Jack...
Jag måste säga att Giff i all ära, klart du inte ska svika dom... men säg så här... hade de vart en match mitt i serien, hur hade du gjort då? sen är de väl så att du verkligen vart där för dom hela sessongen... kanske är de du som sprider oturen? ;)

Postat av: AP
Håller med Jack. Det har gått piss för GIF ända sedan du gjorde praktiken där. Okej det gick bra i början, men du kan se det som att sedan du började din praktik så har luften sakta sakta pyst ur giffarna... nu är det dags att du låter dem få lite andrum igen. Du är mot giffarna vad en judisk mamma under andra världskriget var mot sitt skrikande och nyfödda barn när hon försökte gömma sig för tyskarna i ett hemligt rum under trappan. Kvävande.

Uppladdning:

Två hårdbrödmackor med sylta och redbetor.
En bulle.
En Coca-Cola Zero.

Jag förväntar mig stordåd på banan.

I morgon spelar Giffarna match. Ja, det är väl kört, men att svika och att inte se matchen i vanlig ordning känns inte rätt.
Problemet är att jag samma tid är bjuden på oktoberfest hos ett tryckeri. Det bjuds på fri mat, öl och jägermeister.

Kära dagbok. Vad ska jag göra av mitt liv?

... men jag minns det som igår. En underbar dag helt enkelt.

Söndag morgon. Jag bläddrar mellan tv-kanalerna i väntan på att värden ska vakna. Plötsligt ser jag en skjorta. Jag tittar på ett morgonprogram och fastnar för den ... Skjortan alltså. Den är grön och den är snygg. Jag tänker inte mer på det och bläddrar vidare.

Två timmar senare är jag på väg att lämna Stokholm. Jag väntar på tunnelbanan till tåget när jag plötsligt reagerar igen: "Grön skjorta. Snygg!" Men så slår det mig, jag har ju nyss reagerat över en grön skjorta och nu gör jag det igen. Då inser jag, det är en likadan skjorta.

Jag tittar hastigt på killen som världsvant spatserar förbi. Då får jag åter samma känsla: "Jag känner igen den där killen." Bråkdelen av en sekund senare inser jag det: Det är killen jag sett på tv två timmar senare.

Det här kanske inte säger er så mycket, men jag var smått upprymd efter denna upplevelse. Två saker kan jag komma fram till:

Sånt här händer inte i Sundsvall.
Skjortan var snygg.

På Giffarnas match i måndags skakade jag hand och pratade med Patrik Ekwall.
Jag som trott att min han skulle lukta parfym efter hejandet - det gjorde den inte.



Patrik Ekwall - En trevlig kille.

I helgen var jag som tidigare sagt i Stockholm. På en förfest ser jag en konstig karta över Stockholm.



Jag frågar min kompis Jocke vad det är. Han ber mig att fråga Magnus (han som bor i lägenheten) och skrattar lite finurligt. Självklart frågar jag självklart Magnus. Han börjar med att peka på en viss sträcka av de linjer ni ser på kartan och förklarar att det nu finns en spårvägslinje där som hålls igång av några eldsjälar.

Men då kanske ni undrar vad de andra strecken är. Det gjorde i alla fall jag. Det visar sig att han ritat upp vart HAN skulle ÖNSKA att man ska dra spårvägslinjer över hela Stockholm. Han har verkligen tänkt på det här och förklarar hur man ska täcka av området på ett bra sätt.

Det här är alltså på en vägg i sin lägenhet.
Han har sina sidor den gode Magnus, men jag gillar det.

Det är 21 oktober och jag kunde idag se att ICA tagit fram julsakerna.
Milda Matilda!

Jag verkligen älskar att handla mat på ICA Kvantum. Jag vet inte vad det är för speciellt med just den butiken. Kanske känner jag mig hemma där.

Efter ett träningspass är man lagom trött och man drar på dig lediga kläder efter duschen för att sedan närma sig matbutiken i sin lilla röda Golf årgång -85.

Väl där proppar man i musiken i öronen och bara strosar. Tittar på lite erbjudanden, hänger i köttdisken, ja ni förstår vad jag menar. Jag känner mig som tjuren Ferdinand på grönbete.

Just det ska jag uppleva nu.

Tack och god natt.
GIF Sundsvall - Gefle IF 2-3

Jag ska försöka samla mig till i morgon.

Jag har varit i Stockholm under helgen. Jag är trött. Nu blir det en syltamacka.

Mer om trippen i morgon.

Självklart var jag tvungen att delta i Red Bulls kampanj. (Läs gårdagens inlägg)
Egentligen skulle jag här visa en bild på arrangemanget. Men då mobilen är borta kan jag inte göra det.

Men så här skulle jag beskriva det: Tänk er ett par fotbollsstrumpor. Lagom mycket använda.
Men allt jag fick var en burk Red Bull.






Nej, jag sover inte i fotobllsstrumpor egentligen om du undrade det.

Ja min mobil är borta. Det är lite ovant. Men på något sätt ändå skönt.
Jag antar att jag glömt den på jobbet, men hittar jag inte den där kommer jag bli riktigt nervös.

Men kan vi inte göra så här. Skicka ett sms eller ring ett samtal till mig ikväll. Så när jag kommer till jobbet i morgon kommer jag tänka: "Men fyy fasiken så poppis jag är".

070-3586380

Idag satte denna "hotelldörrlapp" på min dörr.



Det hela går ut på att man ska sätta trä den på dörrhandtaget och ta bort den perforerade rutan nertill. I den ska man stoppa in det plagg man sover i om nätterna. Gör man det under den tid som de önskat kommer de att leverera Red Bull. Jag vet inte vad, hur eller med vilka kemiska substanser de tänkt, men lite lustigt är det i alla fall.

Men inser ni potentialen i detta? Man skulle ju kunna trycka in fantastiskt roliga plagg i den där luckan.
Förslag?

Ni vet öron-tops. Det finns något fantastiskt med dem - paketeringen. Där ligger de i en perfekt liten plastlåda i perfekta rader. Inte för många och inte för få. Det är sådan ordning och reda att tyskarna antagligen försöker efterlika topslådan i i deras industriperfektionism (om den nu är så perfekt).

Men så finns det saker och ting som förstör denna perfekta sinnestämning som en låda tops kan ge.


Förfest och någon har rotat i badrumsskåpet med negativ konsekvens.

Eller? Nä jag tror fasiken inte det.

25 år. Fy bubblan så mycket. Medan man var 24 kändes det ändå ok, men nu har det gått för långt.

När jag var 15 år blev jag invald i Matfors lokala fiskeklubbs styrelse. När jag var 18 hade jag utformat mitt första prov till mina elever och vid nyss fyllda 19 hade jag satt mina förstabetyg. Vid 24 års ålder hade jag fått jobb på reklambyrå.

Vad händer när man blir 30? Usch tanken känns lika tilldragande som att bestämma vilken kista man vill ha till sin egen begravning.

Men jag säger i alla fall grattis till mig själv och firar stort genom att tända en tändsticka i min ensamhet på Förrådet.

Sylta måste lätt gå in på listan över "De 10 manligaste rätterna".

Man trodde att det var något för julen men när höstvindarna drev in från väst kunde jag känna det - syltasuget.
Förvånat klappade jag mig på magen och undrade stilla: Redan?

Iväg jag for till närmaste butik och kunde för lite och ingenting köpa två paket kalvsylta. Dagen var räddad. Sedan dess har det blivit åtskilliga hårdbrödmackor med sylta.




Här bjuder man inte på någon tilltalande design eller miljövänliga förpackningar, nä här låter man köttresterna och kryddorna tala sitt eget språk.

Den som säger att Jonas Svedin inte tar sitt ansvar famlar i mörkret. Men var inte rädd, jag tänder lampan och ger nytt ljus i tillvaron. Det jag vill säga är att nu när Blondinbella (för jag räknar med att vi har samma målgrupp) tagit en paus i sitt bloggande, är det nu dags för mig att att fylla tomrummet i era torftiga liv.

Håll i er för nu kör vi.

(Erkänn att du läser Blondinbellas blogg.)