Bitter och stum
Men nu kom ju feststämningen av sig. Peter Jihde ska sluta på SVT. Vad har hänt? Hur gick det här till?
TV4? Ska det vara något det.
Det finns fan ingen rättvisa.
Ja kan man bli något annat än glad?
Men så! Det har jag ju glömt, tänker jag... Site mapen... Där man ska kunna orientera sig på hemsidan. En massa länkande som kändes allt annat än roligt. Så jag kikar runt i programmet och inser att den automatiskt skapar en sådan sida baserad på det man tidigare gjort.
Ja, vi kan kalla de kärlek. Kärlek till tekniken och datanörden som gjorde programmet.
Annars så kan jag berätta att jag försöker jaga lite vuxenpoäng. Jag försöker lära mig att mig dricka bubbelvatten. Jag har tidigare avskytt denna så kallade dryck. Men desto fler jag druckit desto mer har jag börjat uppskattat skapelsen. Men igår köpte jag en smaksatt med päron och citronmeliss. Det smakade allt annat än gott, så nu börjar jag betvivla att bubbelvatten är gott.
Det var den vuxenheten det...
För det andra så har jag nu blivit en daglig läsare av Dagens industri. Vuxet! Tänkte jag... Men en dag så sitter ekonomichefen och spyr galla över tidningen och dess tabloidartade nyhetsförmedling.
Det var den vuxenheten det...
Men ICA-kortet har jag i alla fall kvar.
Varje dag något nytt...
Någon:
- Han har ringt flera gånger men jag har inte svarat. Men igår pratade jag med honom och så sa jag att det måste ha varit nåt fel och vi genomgår en familjetregedi.
Jonas:
- Men vad har du sagt att det hänt för något då?
Någon:
- Nä, men jag sa att jag inte orkade prata om det.
Jonas:
- Men tror du inte att han kommer vilja veta till slut?
Någon:
(Tystnad...) - Jo men i och för sig så är ju farfar dålig nu så kanske...
Vem visste att en farfars plötsliga död skulle kunna lösa problemen?
Mhä!
Ikväll lyckades jag få med en rulle tygtejp i tvätten. Hur?
Citat:
- Det finns så många sviniga killar, så nu är det min tur att få vara svinig och leka av mig.
Hjälp...
Först sprang jag. Sen åt jag. Sen gick jag en timme. Sen satt jag hemma någon minut. Sen blev jag less. Sen gick jag en timme till. Nu sitter jag här.
Jag behöver hjälp.
Jag lyssnar på musik när jag jobbar, när jag tränar och när jag sitter vid datorn. Det vill säga hela dagarna. Nu har jag inget nytt att ta del av. Jag behöver nåt bra att lyssna på. NU!
Jag är trött; fysiskt och mentalt.
God natt
Det är inte lätt att vara döv...
Igår blev det två varv kring Sidsjön och jag var sugen på ett tredje, men då blev ändå klockan för sent. Nu har jag sprungit coh det dämpar begäret likt ett nikotinplåster, men bara jag ätit kommer jag säkert vilja gå ut igen.
Jag är nog sjuk på ett eller annat sätt. Eller en nörd.
Fasiken vad jag jobbat idag! Maniskt! Jobbade 45 minuter extra för att hinna klart. Kopierade alla pressreleaser från 2000-2007 från den gamla hemsidan till den nya. Och det tog nästan hela dagen. Lät det roligt? Inte? Bra! Men nöjd blev jag.
Citat:
"Det måste ju vara jättejobbigt att skrika som dövstum"
- Ni vet vem
Okomplicerad kärlek...
Äppel päppel!
Som ni i alla vet så var det midsommar igår. Midsommar innebar firande hemma i Matfors-trakterna. Och firande i Matfors-trakten innebär att man fokusera lite mer på alkoholen än vanligt. Vilket jag gjorde igår.
Drack gjorde vi och bra hade vi det. Hela kvällen känns något svår att få grepp om. Jag åt mycket kött, drack mycket äppeldrinkar och pratade mycket i telefon. Mycket mer kan jag egentligen inte säga.
Nä jag måste tusan ut och gå nu så jag kommer igång och blir vanlig människa igen.
Bara för att bevisa att jag inte var helt utslagen igår så bifogar jag denna bild. Jens får också vara med på ett hörn för han åkte motorcykel. Och man vill ju synas med de tuffa killarna.
Frikoppla och rulla...
"Tänk om personen läser" har många många sagt. Ja det vore ju förargligt. Men, ja det är kanske en risk man får ta. Det som är spännande med risker är ju att det kan gå hur bra som helst samtidigt som det kan gå fullständigt åt.... ja, helvete.
Men vore inte det lite spännande ändå? Jag menar, allt har ju en förmåga att gå bra. Så vore det inte lite roligt om det bara brakade ihop och man var tvungen att få jobba i uppförsbacke. Nu går ju allt bara på "rull" och det är ju inte alltid så utmanande.
Det är samma som när man springer. Springa nerför i en backe är så himla tråkigt. Springa i en uppförsbacke är kanske inte heller det roligaste, men det ger i alla fall mer än att springa nerför.
Idag har jag jobbat hela dagen. Det känns bra även om jag sitter och svär lite för mig själv på mitt kontor, men det är som vanligt när man jobbar med hemsidor.
Sen har jag ätit lunch på Bolagsverket också. Där var det klackarna i taket! Alla skrattade och var glada. De uppskattade sitt jobb och ville bara tillbaka till jobbandet efter lunchen. Eller?=)
Jobbet där är kanske inte det roligaste alla stunder, men det är i alla fall trevligt att äta lunch där.
Citat...
Jag får hela tiden höra så bländande ting på jobbet att jag nu bestämt mig för att jag måste låta er alla ta del av dessa.
I lunchrummet inom loppet av tre minuter av samma person som förövrigt gör sin andra vecka på jobbet...
"Jag blir så less på båda killarna när de ska ringa hela tiden och höra hur jag mår så antagligen älskar jag inte någon av dem. Så det kanske är bäst att göra slut med dem."
"Ja, men han är så fin på alla sätt och vis. Han skickar mig blommar och parfymer, så han är väldigt väluppfostrad på så sätt." (Sagt på största allvar)
"Ja jag borde kanske göra slut, men vi pluggar på samma skola och han har ju så himla fin bil att det är behändigt att åka med honom dit."
Nu inser jag att jag inte kan fortsätta att försöka undvika lyssna när den här personen berättar historier av det här slaget. Nä, det är min plikt att vidareförmedla dem.
Hur man uppträder likt en idiot...
Det här är två snören till en taklampa som man kan dra i för att tända och släcka lampan. Inte mer med det.
Just den här lampan sitter på mitt kontor och jag har fått en vana att sitta och kasta lite med de där två snörena nu när det varit som tråkigast på jobbet då det är i perfekt avstånd från min stol.
Idag hade jag en del tråkigt, vilket resulterade i att jag sträckte mig upp i luften för att nå snörena samtidigt som jag gäspade. Precis då går en utav cheferna förbi mitt kontor och tittar in som snabbast. Vad han alltså ser är att jag sitter med ena handen sträckt efter snörena samtidigt som jag sitter med öppet gap.
Ja det där gjorde ju säkert ett mycket bra intryck Jonas, tänkte jag och försökte komma igång med något kreativt. Men, omedvetet sitter jag där återigen och sträcker mig efter snörena tre minuter senare, och återigen gäspar jag. Och vad händer? Jo samma chef kommer tillbaks igen; går förbi mitt rum, tittar in som hastigast när jag sitter där med munnen öppen och högra handen uppsträckt samtidigt som våra blickar möts.
Jag kunde riktigt höra hur han tänkte om de verkligen gjort en bra rekrytering till min tjänst. Det hade i alla fall jag tänkt.
Men, jag har i alla fall fått börja jobba idag! Jä!
En nörd i varje hamn...
De har en egen jargong och då speciellt vad gäller humor. Visst, alla får vara den man är, men det blir roligt när man kan se mönster i olika kategorier av människor.
Till exempel att: Krogvakter är idioter, mattanter är sura och journalister allmänt konstiga.
Här på jobbet har vi ett gäng IT-konsulter som brukar fika med oss. I fredags hamnade jag med ett gäng av dessa. Jag satt enbart tyst och oberverade. De skämtar hela tiden och på ett speciellt sätt. Idag är det en utbildning för några här gällande nåt IT-system. Killen som håller i utbilningen är amerikan och skämtar hela tiden och på ett speciellt sätt.
Vi kan alltså förstå att nördighetskämten som datakillar drar inte enbart är ett irriterande fenomen i Sverige.
Det går liksom inte att sätta fingret på vad som är det speciella med deras humor. Kanske är det jag som är så dum att jag inte förstår, eller så är det helt enkelt inte roligt. Ja jag vet inte. Jag vet i alla fall att jag blev tvungen att lämna det där bordet med IT-killar då jag inte orkade mer...för att sätta mig vid...ja, datorn. Fan.
Notera att jag inte vill lägga någon starkare värdering i ordet Nörd. Vi är alla nördar...men på olika sätt.
Suck...
- Har du fått hemsidan nu då?
- Jag trodde du skulle komma med besked om det nu, säger en förvirrad Jonas.
Chefen suckar tungt.
Frid...
Veckan tog nästan knäcken på mig. Inte på grund av det hårda arbetet som ni alla förstått. Att inte göra någonting smittar av sig. Man fortsätter i samma mönster. Exempelvis har jag inte fått för mig att skriva i den här bloggen och, ja kors i taket: jag har inte varit ut på hela helgen! Ja det är rent otroligt. Men det gjorde mig inte ont.
Dock blev det en enklare hemmafest igår på några få personer. Det var precis vad som behövdes. Lugn och ro jämfört med krogens stoj!
Bilden beskriver rätt bra vad jag gjort i veckan. Dator med tillhörande skärm för att surfa och försöka prestera någon form av arbete. Ett block för att kunna göra någon notering om någonting oviktigt. En gul lapp på skärmen för att påminna mig om att jag ska vattna en kollegas blommor. En mugg för att kunna dricka vatten. Dessutom en mp3-spelare för göra vardagen lite lättare.
Spännande? Svar nej!
En del hör av sig och undrar vad som händer på Förrådet. Men faktum är att det inte händer mycket här heller. Som vanligt har de flestat flyttat hem så det är lugnt i husen. Endast en lördagskväll som gårdagen kan man se några större tecken på liv då det så klart förekommer någon form av fest...
Nä nu ska jag ut och gå.
Fin skjorta...
Jag har dock tagit ett "tjänsteärende" till Birsta.
Men lunchen kommer närmare.
Och som alla vet så är ju mat det enda roliga man har här i livet.
Lunch vore gott!
Money!
Men i morgon sägs det att jag ska få börja jobba på riktigt. Vågar man tro på det?
En vecka i slösandets tecken. Mobiltelefon plus tillbehör för närmare 4000 kr samt kläder för 2000 kr. Ja pengar är ju alltid pengar. Och fort kan de försvinna också de rackarna.
Nu har jag precis varit och sagt adjöken till en av mina vänner som flyttar. Det är så många som försvinner nu. Två klasser som man läst kurser med är många människor. Jäkligt tråkigt faktiskt.
Put you in the picture!
Ja, för förhoppningsvis ska nu denna blogg uppleva ytterligare dimensioner. Idag kom min nya mobil med en bättre kamera. Detta hoppas jag kommer innebär att jag kan bjuda på lite mer festliga bilder i detta bokstavsland.
Jag fick i alla fall åka hem idag från jobbet. Det fanns ju inget för mig att göra som chefen mycket korrekt kunde konstatera.
Jag frågade hur jag skulle göra i morgon. Han sa att han skulle ringa och stressa på de som ska leverera hemsidan så skulle han kontakta mig på eftermiddagen.
Tror ni att han ringt?
Låt oss ge dem bokstaven C...
Varför har den som ska leverera hemsidan som jag ska jobba med inte hört av sig och berättat att han legat sjuk en vecka och inte hunnit klart med den? Detta trots att han vetat att den skulle vara klar i måndags.
Människor är dumma, ja till viss del är vi idioter.
Men nu ska han i alla fall jobba med sidan och den ska bli klar till slutet av veckan.
"...förutsatt att allting löper som det ska."
Får man sätta en slant på att det inte kommer löpas ett dugg!
Nu börjar prata om att ge mig ledigt eller kanske gå på en annan avdelning för att arkivera!
Men då jävlar. Jag är anställd för att fixa med hemsidan, inte arkivera.
Man ska då behöva hävda sin rätt 24 timmar om dygnet.
Nej! Jag är inte bitter!
Lär av mig!
Jo, jag vill härmed på begäran från en god vän ge en mindre lektion i hur man låtsatsjobbar.
1. Det är viktigt att ingen verkligen kan se att du är inne på aftonbladet.se när du sitter vid din datorn. Alltså flyttar man skärmen så att den inte är riktad mot korridoren. Det gjorde jag efter en dag. Det här fick också till följd att jag inte sitter med ryggen mot de som passera utan med sidan av kroppen riktad mot dem. Detta gör att jag enklare kan heja när de passerar mitt rum. Detta gör att de kommer anse mig som trevlig vilket leder till ett ökat förtroende. Och där gott folk har ni A och O i denna konst.
2. Ha alltid papper nära till hands. Alltså något att läsa. T.ex. i knät, eller bredvid tangentbordet. Kom ihåg att titta ner i det då och då när någon passerar.
3. Låt engagerad. Någon som slöjobbar låter inte, men någon som är engagerad i det han eller hon gör är det. Med andra ord: prata med dig själv och datorn. Personligen är kommentaren "men va fan nu då?!", en klassiker.
4. Lär dig snabbkommandon. Skulle någon komma inrusande på ditt kontor gäller det att vara snabb. Då räcker det inte med att använda musen. Nej, snabbkommandona Alt + tab (byt fönster) och Alt + F4 (stäng fönster) är i detta läge överlägset.
Och glöm inte att vara vaksam. Lyssna efter fotsteg. Med andra ord. Lämna mp3-spelaren hemma.
Lev väl i kvällssolen gott folk!
Bomber och granater!
Jag hade utbilning igår. Två timmar skulle den vara. 45 min blev den på grund av tekniskt strul. Nu börjar de få kalla fötter här när inte hemsidan som jag ska jobba med blir levererad. Och ingen vet var det sitter fast. Och folk ska på semester. Det är en enda stor röra!
Men idag har jag i alla fall fått varit på besök på en stor båt. Vi fick en rundvandring av kaptenen för båten. Jag är dock lite besviken på att han inte hade helskägg och gick runt och skrek "anfäkta och anamma". Men verkligheten är ju inte alltid som man tror.
Närmare 180 meter lång båten och det kändes som att man var del av ett gammalt Rederiet-avsnitt när man var nere och hälsade på de nere i maskinrummet. Rätt intressant faktiskt.
Nä man kanske ska "jobba" 30 minuter till innan man flexar ut för dagen.
Herr Fredrik...
Men Cornelis visste vad han pratade om.
God natt.
Det är hit man kommer när man kommer hem...
Men det var tusan roligt igår! Ja det var rentav galet roligt! Det minns jag i alla fall.
Men idag var det ju dags att "straffa" sig själv när man varit ute och jazzat två dagar. Och som vi alla vet så är ju Matfors ett jävla fint ställe. Så varför inte gå till Matfors? Sagt och gjort, 3½ timme och 2,4 mil (Viforsenvägen) senare så stod jag hemma i Matfors.
Är det någon annan än jag som blir glad, lättad, nöjd, ja kalla det vad ni vill, av att se en sjö? Jag tror fan inte det. Men när man ser Marmen så är det banne mig religiöst.
Galet? Öhh, ja!
Och jo! Jag har ju beställt en ny mobil! Sånt är roligt!
Klackarna i taket!
Klockan är 17.42.
Första burken är knäckt.
Det är 28,4 grader i lägenheten.
Genom rummet sprider sig en doft av förväntan och grillad kyckling.
Ikväll är det bartömning.
Det är ett fantastiskt väder.
I en liten portmonnä...
Idag fann jag en portmonnä på bussen. Man kunde genast se att den enbart kunde tillhöra en tjej. Jag tittade igenom den och fann ett namn. Därpå ringde jag en vän som att vid en dator som fick leta reda på hennes telefonnummer på Internet.
Därpå ringer jag henne och presenterar mig som Jonas Svedin och att jag sitter på en buss på Alnö och antagligen håller i hennes portmonnä. Mycket förvånad inser hon att den är borta och beskriver hur den ser ut. Ju mer hon inser vad som egentligen hänt desto mer tacksam blir hon och ber mig att lämna den till en kompis som jobbar på stan. Vilket jag även lovade att göra. När jag sitter där och närmar mig stan på bussen så kommer jag att tänka på en sak jag hörde på radion för några år sedan.
Det var en kvinna som verkligen kände hur stressad hon var en fredagseftermiddag på väg hem i tunnelbanan. Någon uppmärksammade detta och gick fram till henne och överräckte en lapp. På lappen hade personen ritat en blomma och skrivit ?Trevlig helg!?. Jag kände nu att det var dags för mig?
"Nu hade du tur! Ha en trevlig helg! /Jonas"
Jag vek lappen och la den i hennes blå-vit-randiga portmonnä.
Svärmorsdröm?
Svar ja.
Alla vill ha mig!
Nu på lunchen så ringde det och jag blev åter erbjuden ett jobb.
Det var Sundsvalls kommun som skulle ta fram ett informationsmaterial gällande myten om invandring och flyktingmottagning. Jag skulle få göra en utredning och sedan jobba med det grafiska, ja göra allt själv. Lät jäkligt skoj!
Men jag har ju jobb så det var bara att tacka nej.
Det som dock känns bra är att man börjar göra sig ett namn när folk lämnar rekomendationer till höger och vänster.
Åhh, jag hade verkligen velat göra det där!
SAOB tack...
"Det är naturligt att vi får en korrektion. Volatiliteten blir också större när så många kortspeckare är inne."
Ordbok? Någon?
Ständigt denna verklighet!
Ett sådant väder. Nu har jag varit ute och gått i över två timmar och egentligen skulle man vilja gå hela natten.
Det känns jobbigt att folk sitter ute på gården och partajar medan jag måste gå och lägga mig i god tid, men egentligen är det nog bara bra för mig.
Det känns dumt att dagarn blir så korta när man jobbar, men jag antar att det är det som är verkligheten utanför studierna.
Dum verklighet.
Vet du?
På måndag ska jag på utbildning för det nya websystemet som vi ska börja använda. Det är kommunikationsföretaget Hallvarsson & Halvarson som håller i utbilningen eftersom att det är det som gjort grunden till sidan. Jag känner till dem sen tidigare, men ändå känner jag ett starkt behov av att veta mer om dem, just enbart för att de ska utbilda mig. Så jag kollar upp vad de sysslar exakt med, vem som är VD, vad det är för typer som jobbar där etcetera.
Frågan är varför.
Svaret är: Den som vet mest vinner.
Intet nytt under solen...
I morse när jag vaknade gick jag ner på stan och handlade frukost. Därpå vandrade jag upp till Norra berget och tod del av det inköpta under en klarblå himmel och tittade ut över Sundsvall med musik i öronen.
Grejen var bara den att jag var själv.
Det där med romantiken dog i den meningen.
Men jag kanske i själva verket är mycket egenkär, eller så är jag helt enkelt en livsnjutare som ger blanka fan i det romantiska.
Storslam på Skotar-SM för SCA
Det kanske säger lite om min dag.
Skotare är en typ av skogsmaskin som används för transport, så kallad skotning, av rundvirke från avverkningsplatsen till en upplagsplats som är åtkomligt för lastil med kran.
För er som inte visste det...
Spännande dagar blåser förbi...
Jag har jobbat i tre timmar och tjugo minuter.
Jag har:
Läst en massa branschtidningar (som i och för sig är rätt intressanta).
Skissat på hur hemsidan skulle kunna se ut. I tio minuter.
Brett en macka på fikat till en av de anställdas barn som är här idag.
Surfat.
Det är skönt att veta att man gör nytta.
Klockan är nu 11.22.
Åtta minuter till lunch.
Bill och Bull...
Idag har jag hälsat och skakat tass med människor, många människor. Det är typ det jag gjort och så tittat på en hamn då förstås. Sen har jag lagt ner en massa tid på att läst och tittat på SCA's hemsida, min avdelnings hemsida och vårt intranät. Efter någon timme blir man less på det och surfar på annat istället. Jag tycker inte att jag är en dålig människa för det.
För det är så knasigt att jag får min utbildning nästa vecka. Efter det kan jag börja jobba med mina uppgifter. Så jag får surfa några dagar till med andra ord.
Ja det här ska alltså likna mitt kontor. Här ska jag nörda många timmar i sommar.
Och för er som undrar, Bill och Bull är två bogserbåtar i hamnen.
Mat är lösningen!
Varför får jag för jag alltid för mig att jag ska springa på söndag när jag varit ute två kvällar?
Det är ju liksom väldigt jobbigt. Idag sprang jag det första av de två varven och det gick ju bra. Sen när jag fortsatte så började jag må illa och få någon form av kramp i magen. Men jag fortsatte att springa men märkte till slut att jag knappt tog mig framåt och då är det ju pinsamt när folk ser att man springer som en mask med avhuggna ben;) Så då fick jag gå istället. En bit i alla fall.
Gårdagen var ju spännande. Matchen behöver jag inte ens kommentera. Det mesta har blivit sagt. Förfesten var trevlig, fast som vanligt så var jag stressad att komma ner på krogen. Väl nere så var jag mest bitter:) Nja, kanske inte hela tiden. Men det var ändå trevligt.
För någon månad sen fick jag ett uppdrag. Jag skulle gå fram till en människa jag inte känner och börja prata om isbjörnar. En annan kamrat och jag kom fram till vem jag skulle gå fram till. Nu har jag inte sett personen i fråga på länge, tills igår. Så då gjorde jag slag i saken. Hon blev lite paff. Men roligt var det. (Jo, jag berättade sen för henne hur det kom sig att jag började prata isbjörnar med henne.)
I morgon börjar jag på mitt nya jobb. Informationsavdelningen på SCA Transforest. Jag vet knappt vad jag ska göra då min utbildning börjar nästa vecka. Men jag ska väl dit och försöka glänsa lite. En bra merit och allt det där. Så hur gör man då ett bra intryck? Jo gott folk, så som vanligt ligger hemligheten i maten. Ni vet ju vad som alltid är dagens snackis på ett tråkigt jobb: lunchen. Därför lägger man ner extra tid idag på att göra en extra smaskig mat. Och vips kommer folk att titta på min matlåda, fråga vad det är och sen titta på sina köttbullar och tänka. "Åh, fan. Den där Jonas är det ordning på." Och sen är det klart. Lär av detta. Mat, är lösningen på det mesta.
(Eller så kommer jag sitta själv bitter på mitt kontor och ingen ser min mat.)
Ja jag har en massa tankar men får ingen ordning på det, så jag lägger ner här.
Adjöken.
04.02
Inget smakar bättre än grillad kyckling, kladdkaka och ett stort glas mjölk.
Nu: sova!
Varför slänger de öl i mitt ansikte?
Sen visade det sig att vi blev bjudna till andra sidan gården där några journalister och bildjournalister hade en egen tillställning. Och kan ni tänka er! De var ju riktigt trevliga! Inte alls så konstiga som journalister brukar vara! Och märk väl, jag läser en medieutbildning ja, men INTE journalist!;)
Väl nere på krogen var det ungefär samma gamla vanliga. För ovanlighetens skull så retade jag upp mig på en vakt som tydligen tvunget måste vara otrevlig när han kan få exakt samma resultat genom att vara trevlig, men då utan att reta upp mig.
Och precis innan jag skulle gå så började några killar bråka alldeles vid mig. Självklart hade en av dem en öl i handen och självklart hade så fick jag den på mig. Öl i ansiktet, ögonen och på kläderna var ju inte precis vad jag hade tänkt mig. Ja se killar. Jag hatar dem.
Jag var i alla fall i säng klockan fyra. Nio var jag på jobbet. Känns bra att man vinglar till precis innan man ska genom huvudentrén och att man bjöd arbetskamraterna på en skön whisky-röst första timmen! Men efter fikat var man med i matchen igen! Men nu är jag trött som tusan och ska sova innan jag ska på 25 års-kalas.
Ja, så här såg jag tydligen ut på krogen igår.
Relativt nykter och ytterst skötsam. Ett föredöme för er alla;)
Må hälsan vara med er!
Inget är som väntans tider...
Ja, egentligen vet jag inte varför jag skriver nu, antagligen är det för att jag är i...ja, väntans tider.
Men håll ut gott folk det finns alltid en bra låt bakom hörnet.
Här kommer ett tips från Förrådet: The Solution med Widow Wemberly. Och skulle ni vilja dra på lite tempo så lyssnar ni på Get on back med samma grupp.
Bara ett tips. Inget mer.
Lev väl.
