VIP-middag.

Snart VIP-middag på Södra berget med Skid-SM.
Får jag bara träffa Gunde är jag nöjd.

Tandkräm.

Är det bara jag som känner en viss spänning och förväntan när man ska testa en ny tandkrämssort.
Det känns som att den kan vara början till en bättre värld.


Men kort därefter inser man att världen är densamma.

Kvällen i bilder.

Som utlovat. Inget drama, men ändå.


Jag och Per tar ett fast handslag och stoltserar med medaljer.


Kårens stolthet. Feel good of the summer.


Hjortronpannacotta.


En lång middag kräver många glas.


03.07. Om sex timmar ringer klockan och en innebandymatch väntade. Jag tyckte att det behövdes kött. Här ser ni två fina, om än något överstekta, skivor picnicbog.


Sundsvall söndag morgon i väntan på skjuts. Lagom trött och allt känns lite lagom grått.

Det är roligt med bilder.

På sistone har det blivit alldeles för lite bilder publicerade här. Jag hoppas kunna råda bot på det ikväll. För ikväll ska jag nämligen på 20-årsbankett. Kårhuset fyller 20 år och detta ska firas. De som varit aktiva inom verksamheten under de här 20 åren har fått en inbjudan.

Jag hoppas kunna bjuda på intriger, svartsjuka, magsjuka, avundsjuka och ett eller annat slagsmål.

Gutår!


Kvällen jag hamnade hos Sören Åkeby.

Fredagen var kommen och helgen var här. När jag lämnade jobbet var kvällen öppen och jag kände viss nervositet över att inte ha något planerat en löningsdag som denna. Glädjen var därför stor när Pelle hörde av sig och undrade om vi tillsammans med Lars skulle samlas för att svinga en bägare.

Efter en samling hemma hos mig med uppvärmning till turkisk musik och Markus Krunegård entrade vi en av stadens krogar. Där satt vi och konverserade och hade det så där fredagstrevligt som man kan en löningshelg i Sundsvall.

Efter ett tag försvinner Lars och när han varit borta rätt länge började vi fundera vart han tagit vägen. Vi ringer och får veta att den glatt förfriskade Lars är hos Sören. Vilken Sören? Jo, Sören Åkeby, tvåfaldig svenska mästare som tränare med Djurgården och nu tränare för GIF Sundsvall. Lars som jobbar för Giffarna berättade att vi var välkommen upp.

Vi visste inte riktigt vad som väntade oss, men väl där möts vi av Sören och hans fru som tar emot oss. Jag har träffat Sören en del tidigare i samband med Giffarnas matcher men det är inte så att jag kan säga att jag känner honom. Men ändå tar han mig och Pelle på en rundvandring i den fantastiska lägenheten mitt i stan. Det är renovering av hela lägenheten men han berättar hur han tänkt möblera och inreda. Stumma av beundrarn följer jag och Pelle varje fotsteg Sören tar från rum till rum.

Efter en tids pratande med såväl Sören som Sörens fru bestämmer vi oss för att lämna dem ifred. Ja vad vill jag egentligen säga med det här. Jag vet inte riktigt. Men jag måste säga att Sören verkligen är en riktig hedersknyffel.

Naturare vs. Esteter

När man en gång i tiden gick på gymnasiet fanns det något man som naturvetare irriteradade sig på. Självklart var det esteterna. Konstiga kläder och inte heller hade de någon schysst miniräknare av senaste Casio- eller Texasmodell. Löjligt!

 Men med tiden efter man tagit studenten suddades gränserna ut. Plötsligt var alla bara vanliga ... människor.

Men så igår kom bakslaget. Plötsligt kunde jag minnas vad allt handlade om. Och allt på grund av en ynka Youtube-film.


Man är gammal.

Inte nog med att man börjat bli sliten dagen efter en kvälls jazzande, nä nu är man helt slut efter en kväll med två träningpass.

Vad hände egentligen med kroppen när man slutade plugga?

Dags att flytta?

Jag hör på Mittnytt att Jämtland vill profilera sig som ett mat-län.

Genialt!


Vem sa att reklambranschen inte kostar på?

Igår ringde en kund till mig tio på kvällen och pratade i en halvtimme så att jag missade hela slutet på Idrottsgalan och i morse ringde samma kund tjugo över sju när jag låg och sov.

Ibland är man önskad.

Det är så fint att jag gråter en skvätt.


Sex på arbetstid.

Neee, inte jag.
Så här är det. På mitt jobb erbjuds det sexuell interaktion. Neee, inte någon av oss på min byrå. Våra grannar.

Sedan tidigare har jag vid ett flertalet tillfällen fått se en naken kvinna i huset som ligget bredvid oss. De bor på samma våning som vi jobbar på och vi har flera meter med fönster i riktning mot deras lägenhet.

Idag stod jag i ett ett inglasat rum för att kunna prata med en kund ostört. Samtidigt tittar jag ut genom fönstret. Och vad ser jag. Jo, en kvinnas huvud som rör sig upp och ned. Ja ni förstår ju vad som pågår.

Något chockerad tappar jag fokus på samtalet, men kvinnan går därifrån och fortsätter laga mat (!) i köket, samtidigt som killen fortsätter med sig själv så att säga. Någonstans där (allt det här händer på några sekunder) går jag därifrån och berättar självklart för mina kollegor.

Jag fick höra att det hela fortsatte i köket.

Jag vet egentligen inte vad jag ville säga med det här, antagligen ingenting. Men det var i alla fall äckligt.


Jag tar en dubbel extra allt.

Jag och Lizzz bestämde oss för att göra pizza. Att göra pizza själv är lite som att köpa lösgodis för 2.90 kr/hg. Man kan ta vad som helst och hur mycket som helst.

Nu snackar vi pizza.
Skinka - Check!
Pepparsalami- Check!
Bacon - Check!
Färska champinjoner - Check!
Fetaost - Check!
Fefferoni - Check!
Bearnaisesås - Check!
Och som kronan på verket, pricken över i:et eller som grädde på moset ...
Ett kläckt ägg - Check!
Och självklart en massa ost!

Och så undrar folk varför jag tränar så mycket. Idioter.

Snart ska jag åka och äta hamburgare.

Det kräver en klassiker.


Hamburgertankar.

Dagar jag inser att man är från Matfors.

Efter en veckas arbete var det dags att vandra hem. Eftersom att jag kostat på mig en träningsfri dag igår var det bara att gå hem för att sedan pälsa på sig och gå till gymmet i den femtongradiga kylan.

Efter en vecka känner man sig ändå rätt sliten. Men har man bestämt dig så har man bestämt sig. Upplägget gick ut på att springa 6 km, sen cykla i 20 minuter och därefter ta några gymövningar.

Jag började springa och inser efter ett tag att jag känner mig rätt fräsch. Jag höjer tempot och inser att det går hur bra som helst och får fortsätta höja. Efter strax över 25 min är jag i mål och jag känner mig inte ens trött. Det är knappt att jag flåsar känns det som. Jag går till cykeln och "tungtrampar" i 20 minuter. Svetten lackar men kroppen blir inte trött. Efter några övningar i gymmet inser jag att jag måste hem.

Det är såna träningsdagar man alltid ska ha. När man känner sig som Stålmannen men istället finner att förklaringen ligger i att man andats Matforsluft hela sin uppväxt.

När osäkerheten får ett ansikte.

Vissa människors osäkerhet ger mig en konstig känsla. Jag vet inte vilken. Men jag gillar det inte riktigt.

Idag när jag handlade mat och hade betalat kom det en kvinna efter mig. Smått skärrad och med hundvalpsögon frågar hon kassörskan om hon tror att det räcker med en kasse.

Jag menar, bara för att man sitter i kassan; är man då specialist på att bedöma hur mycket som går ner i en kasse. Och hur osäker är man egentligen på sig själv när man inte vågar ta en chansning med en kasse eller lägga ut 1.50 kr för ytterligare en kasse.
 
En sån människa måste haft svårt att veta vad hon skulle bli när hon blev stor.

Det må vara hänt att han konstant klagar på mina skor ...

... men den här "arbetsansökan" ska han ändå ha lite beröm för.

www.troxic.net

Vad händer i Sundsvall?

Det är för underbart. Nyss hemkommen från ett fins löppass och man har hela lördagen framför mig. Men plötsligt inser jag att hela kvällen är tom. Så säg mig. Vad händer i Sundsvall?

Det är en principsak.

Grillad kyckling. Gåvan från gud.
Men man har vissa principer här i livet. En av dem är att inte betala över 40 spänn för en grillad kyckling.

När arbetsdagen var över var längtan efter fågel större än på länge. Med raska steg gick jag till Hemköp. 45 kr! Hutlöst tänkte jag och gick vidare. ICA Esplanad erbjöd kyckling till samma pris. Hungern gjorde sig mer påmind. Förvirrad vandrade jag hem. Jag la mig i soffan utmattad och vaknade en timma senare. Mina tankar på kyckling väcktes återigen. På med skorna och med taktfasta steg klev jag in på ICA Bergsgatan, där jag vet att kycklingen är billig. SLUT!

Utmattad, besviken och med gråten i halsen vandrade jag hem med enbart en godispåse. Vad har jag gjort för att förtjäna det här. Så nu sitter jag här, utan kyckling men med en härlig anrättning från Blå kiosken. Till det serveras bubbelvatten... i vinglas. Det är ju ändå fredag.

Och glöm inte: Missa inte chansen nästa gång ni ser en billig kyckling!

Jag kom, jag såg och jag segrade

Squash ikväll. Jag vann allt. Min motståndare grät en aning. Sen vann jag mer igen!

Nä, nu ljuger jag nog lite. Lite mycket.

Men det var roligt. Trots att jag nu har ont i min tandborstskadade nacke.

Vad hände med min vardag?

Jag minns förr. Ja förr när jag bloggade för jämnan. Att blogga kräver uppslag i vardagen. Förr hände det lustig saker för jämnan och mobilkameran hitade alltid något spännande att fotografera.

Men vad nu? Senaste bilden är flera veckor gammal och inte ett dugg intressant och har det hänt något spännande idag, eller har jag läst något intressant? Inte vad jag minns.

Dagarna fylls med jobb, träning, mat och sömn. Trevligt? Ja. Intressant? Nja.

Men i morgon händer det något spännande. Jag ska spela squash! För andra gången i mitt liv ska jag prova på denna ädla sport.

Snus. Del 2

För att svara på vissa frågor.

Nej jag vet inte varför killar snusar heller.

Klang. Börja inte snus för att göra livet lättare. Njut av att du får jobba med mig dagligen istället.

För övrigt skrev jag även att tjejer självklart ska få snus. Ni har trots allt en fri vilja.

Och nej. Patrik, eller Don Juan som han även kallas, snusar inte.

Varför snusar tjejer?

Jag kan inte släppa tanken. Alltså, jag förstår ju varför. Men varför?
Det ska erkännas, jag gillar det inte. Det känns helt fel. Som att se mamma kyssa tomten eller att spela fotboll med stövlar.

Nu är jag ju politiskt korrekt ut i fingerspetserna och tänker inte mena att att alla tjejer ska sluta snusa - för all del, fortsätt. Men ...
 
Vilket fall som helst. Häromdagen var jag på gymmet. Bredvid mig satt en tjej. Ni vet tjej som ser "liten och tyst" ut. En sån som ser ut att baka bullar varje tisdagsmorgon, besöker sin mormor varje söndag och övar på fiolen varje kväll mellan åtta och nio. Länge stretchar hon innan hon reser sig upp. Och vad händer? Till min förvåning plockar hon upp en snusdosa och stoppar prillan under läppen innan hon lämnar lokalerna.

Kvar sitter jag och undrar om bullarna tar smak av snusfingrarna.

Allsång!



Jonas & Patrik. Två sång- och dansmän.
Jag bjuder på den.


Det känns lite fånigt ...

... att dra på sig nackspärr när man borstar tänderna.

Ett förslag.

Någon ville lämna in ett sent förslag på bloggnamn. Han gjorde till och med ett blogghuvud.



Jo, det är tydligen jag.


Vad?

Vad är egentligen bättre än en söndag i soffan? Det är då man kan ta sig tid och titta på konstiga program på tv som man inte annars bara bläddrar förbi. Typ dokumentärer på TV 8. 

Just nu känns det oslagbart.

Jag hatar när jag inte hänger med.

Det här musikåret (eller rättare sagt 2008) har jag inte hängt med. Jag hatar det. Det finns säkert en massa bra jag missat.

Häromdagen i Stockholm stod jag i en affär där de spelade musik. Jag tänkte inte riktigt på musiken. Plötsligt börjar jag irritera mig på den. Efter en stund gillade jag det. Jag lyckades snappa upp sista orden i låten. Väl hemma kunde jag hitta rätt på vilken låt det var och senvar det bara att låta Spotify göra jobbet.

Trots att jag missat det här, jag vet faktiskt inte när platten kom, men det här behöver Sverige. Progginspirerat.

 

Det är tusan skönt att jobba.

Det är inte utan att jag tycker det ska bli skönt att vardagen börjar på riktigt på onsdag igen.
Mer arbete åt folket!

Men så skjut mig då!

Jag skäms. Jag har lämnat er igen. Jag måste skärpa mig. Jag ska skärpa mig. Jag börjar igen.

Jag återupptar mitt bloggande. Nu.

RSS 2.0