Jonas - en avtalsbrytare?
Då jag lever efter avtalsrättens rättesnöre om att avtal ska hållas, eller pacta sund servanda som den latinska uttrycket säger, tar det mig hårt att höra att den gode Frohm kallar mig för avtalsbrytare i sin blogg.
Som ni kanske minns ingick vi, eller snarare jag, ett vad som gick ut på att jag skulle gå ner 5 kg på två månader. Den 3 maj var slutdagen. Lyckades jag inte skulle Frohm få diverse gåvor av mig och om jag lyckades skulle jag inte få något.
Men det uppstod ett problem. Den tredje föregicks av diverse firanden och dessutom var jag bortrest just den dagen. Faktum är att jag dagen innan avresa hade gått ner 5½ kg. Så frågan är: lyckades jag med uppgiften? Nej, hävdar Patrik bestämt. Kanske, säger jag. Då reglerna sattes under en blöt tillställning var vi inte så noga med precisera oss.
Nu kan det tänkas att det blir en förlikning där Frohm inte kommer att gå lottlös ur situationen, men skåning som han är vill han bara ha mer och mer och mer ...
Vi från Norrland gav söderfolket skogen, malmen och vattenkraften men de vill ständigt ha mer av oss. Men vad har egentligen skåningarna gett oss? Peps Persson?
Stefan Schwarz
Den är i stunder som dessa jag förespråkar ett återinförande av giljotinen.
