Tankar i Förrådet

Stockholm är som sagt en stor stad med många människor. En av dem från det kvinnliga könet hade tydligen bestämt sig för att lära känna mig bättre i lördags.

Efter att jag och mina vänner vistats ett på utestället för kvällen så glider det förbi en människa på dansgolvet och tittar mig i ögonen på två decimeters håll och går sidan vidare. Senare känner jag någon som tar tag om min haft och passerar bakom mig innan hon försvinner mot det andra dansgolvet.

Kvällen fortsatte och vi förflyttade oss så småningom. Plötsligt står hon där igen och dansar och jag försöker ignorera henne men märker plötsligt hur hon drar med en kompis och ställer sig precis bakom mig och dansar. Men vi gick därifrån.

Ännu en stund senare har hon tydligen fått syn på mig igen och står och försöker få ögonkontakt. En väldigt envis människa med andra ord. Här gör jag mitt misstag; samtidigt som hon tittar mot mig så tittar jag mot henne. Det här var tillräckligt för henne att gå till attack. Jag ber snabbt en kompis att ställa sig i vägen, men han förstår inte varför och plötsligt är hon där.

Ja vad gör man? Det var inte mycket annat att göra än att stå där och dansa med henne ett tag medan mina kamrater stod bredvid och var aningen roade samtidigt som de visade någon form av avundsjuka. Jag insåg ju ganska snabbt vad den här tjejen ville så jag blev tvungen att ta till nödlösningen.

Förvånat stoppar jag ner handen i min ficka och plockar upp mobilen och tittar på henne.
- Ursäkta, men jag mååååååste verkligen ta det här.
Jag skämdes, och hon tittade på mig och log. Hon visste att hon just blivit utsatt för en lögn.

Men i Stockholm får man väl ljuga? Eller? Jag tror jag läst det någonstans.