Ok. Vi måste prata.

Kära blogg. Vi måste prata ut. Det finns något som tynger mig, något som gör dagarna något jobbigare och samtidigt skaver långt ner i själen. Sjävklart handlar det om kärleken.

Kärleken till laget. Jag har hela tiden varit övertygad om att GIF Sundsvall inte ska åka ur Allsvenskan. Men nu börjar jag att bli osäker. Vad hände egentligen? Man inleder dåligt för att sedan spela upp sig men plötsligt blir man katastrofalt dåliga, och idag blir man stundtals helt utspelade av Kalmar.

Efter att GIF sålde Micke Lustig är det som att självförtroendet försvann. Det fina kortpassningsspel som man ibland kunde få tal del av är som bortblåst och det är enbart långa bollar på Bengt. Allt spel byggde inte på Lustigt, men det verkar som att laget känner att man tappat "stjärnan". Nu har man inte längre något att visa upp i media.
Kära blogg, hur kunde det bli så här?

Än återstår många matcher, men så som det sett ut nu på slutet med nya spelformationer och lagupställningar hela tiden är jag uppriktigt sagt orolig.

Jag läste någonstans att hålla på GIF är som kärlek genom lidelse. Men jag lever på hoppet. De tre sista hemmamatcherna mot Norrköping, Gefle och Örebro kommer att avgöra det här.

Kära blogg. Hjälp mig och GIF.

När? Var? Hur?

Allt jag vet är att det är sent på natten.



Men roligt verkade vi i alla fall ha.

Matforsfilmer. Del 2.

Jag fortsätter min serie där jag visar hur Matfors ungdom visar prov på sin kreativit.

Förlåt, FÖRSÖKER visa prov på sin kreativitet.

PLUS
- Det är i Matfors.
- Det handlar om en boll.
- Det spelas Dire Straits.

MINUS
- Se själva.

 

Det är inte synd om mig



Och det här får jag betalt för att pyssla med. Najs.

Vilda västern!

Jag älskar västernfilmer, så är det. Under många år tycker jag inte att det kommit några västernfilmer, men nu helt plötsligt brakar det loss. Och inte nog med det, man tillsätter rollerna med riktiga stjärnor som Brad Pitt, Russell Crowe och Christian Bale, vilket då kan ses som ett tecken på genrens uppsving.


Dagens tips.
Once upon a time in the west. Grym västernfilm. Seg kanske någon skulle säga, men  

Förrådet - En dag av kaos

I och med att denna blogg är tänkt att fömedla en bild av studentområdet Förrådet är det nu hög tid att ge er en bild. Jag skulle nästan vilja kalla det kaos. Jag har aldrig under mina snart fyra år på området sett så många bilar och släpvagnar. Folk står parkerade huller om buller och det verkar som att alla vill bo på Förrådet.

Kan det stämma att fler börjar plugga på Mittuniversitetet i år? Trycket på lägenheter verkar i alla fall högt och det är tydligen svårt att hitta en lägenhet i närheten av campus.


Den där Jonas

Nu undrar ni säkert. Den där Jonas, gör han verkligen någon nytta på jobbet eller sitter han bara och rullar tummarna om dagarna?

Då kan jag börja med att ge er bakgrundsfakta som berättar att Jonas är något av en mobilnörd coh epitetet sms-kungen har använts mot mig mer än en gång. Så förstår ni då hur jag jobbar när jag halv sju på kvällen ser att jag fått sms och det är skickat halv ett?

Och jag får väl be Thomas om ursäkt för att jag inte svarade. I och för sig var det inte en fråga, men det gäller alltid att få sista ordet när det gäller sms. Det är väl kanske just den inställningen som gör att jag är adlig inom sms-branschen.

Jag överlevde Stockholm!

Men ett tag var det nog några som trodde att jag skulle duka under.

Nå väl Patrik. Tack för en trevlig helg.

Stockholm!

Jag är där och Patrik är här - jag bor hos honom med andra ord.
Under fredagseftermiddagen anlände jag. Efter lite mat och dryck var det dags att tagga upp.
 
Det slutade med att jag somnade i soffan.
Men nu är det ny dag och nya tag. Jag hoppas att Stockholm kan erbjuda mig en finfin jacka.

Svamp

Ok. Det är dags att fylla på ålderdomspoängen och de klassiska svärmorspoängen.

Jag sitter om dagarna och hoppas på regn och varmt i luften så det ska bli gynnsamt för kantarellerna. Jo jag gillar att plocka svamp.

Men jag tycker inte om att äta kantareller.

Det är mycket OS nu

Det är väl ändå för härligt. Hade jag inte haft ett liv hade jag aldrig lämnat sängen. Beställt hämtpizza varje dag och gått upp tio kilo på några veckor.

Men istället går jag till ett jobb där jag äter sallad till lunch och innan kvällen är slut har jag även hunnit med ett träningspass.

Någonstans gick det fel.

OBS! Reklam

Men det är för en god sak.

http://www.lisettedegerman.se/

Grymt sa grisen

Ursäkta att det dröjde (speciellt till den Anna som till och med sökte svar i kommentatorsfältet, vem du nu än är). Jag är seg nu. Jävligt seg.

Nåväl. Min första dag var bra. Mycket bra. Väldigt trevligt mottagande och en helt bunt med trevliga människor. Härligt.
Det är en hel del jobb att sätta sig in i, men det får man ju alltid räkna med. Jag fick reda på lite planer om olika projekt där det är tänkt att jag ska projektleda. Känns jäkligt gött.

Sammanfattning.
Grymma lokaler, grym dator, grymma medarbetare och grymma uppgifter.
Grymt!

Min första dag

I morgon gör jag min första dag på mitt första "riktiga" jobb - Frosting Reklambyrå.
Jag borde kanske dyka upp iförd kilt?

Sånt man blir glad av


Mitt i city!

Jag har ny lägenhet! Ja ni hörde rätt. Efter nästan fyra år på Förrådet kommer det bli dags att den 1 november lämna Förrådet. Som vanligt har jag flax.

Efter att jag fått mejlutskick på lägenheter frånt Mitthem väcktes mitt intresse för en lägenhet på 42 kvm. Centralt är förnamnet då jag går till torget mitt i stan på 37 sekunder eller nåt sånt. Jag skulle vilja veta hur många som visat intresse för denna, men tydligen fick jag lägenheten för att jag varit Mitthem trogen i mitt nuvarande boende.

Bra saker med lägenheten:
- Då det var en vattenskada i badrummet nyligen är det nyrenoverat.
- Jag kommer få hela lägenheten nymålad innan inflyttning.
- Jag var inställd på att få betala dubbla hyror en månad då jag inte sagt upp min lägenhet ännu. Men säljaren tyckte inte att jag behövde det då jag visat intresse för lägenheten redan i juli. Jag trodde inte att det fanns såna säljare.

Jag är rädd för att bli alltför mycket våldsgästad om jag säger vilken adress det är, så det får vara.

Vad är det egentligen med simning?

Det känns som att det varje mästerskap slås världsrekord och nu under OS krossar man alla gamla tider.
Hur snabbt kan man egentligen simma?

Matfors - En ort fylld av kreativitet

Matfors. Här bodde jag många år och jag besöker självklart denna pärla titt som tätt. Till min fasa har jag börjat inse att det inte längre är lika bra som det en gång var. När jag växte upp var det alltid sol, fotbollsplanerna var gröna och laxen hoppade i älven.

Nu börjar det likna misär och rapporterna talar om en ungdom på hal is. Men någonstans försöker man visa sin kreativitet. För att lyfta fram detta kommer jag att visa diverse klipp jag funnit på Youtube. Allt har producerats i Matfors och vi kan väl kalla kvalitén för ... skiftande.

Håll till godo.


Kameran - så här slutade det

Eftersom att Expert aldrig ringde mig som de lovat for jag ut till dem för att fråga vad som egentligen hände. Väl där träffar jag en kille i kassan och berättar att de skulle ringa men inte gjort det.

Jag blev återigen ombedd att prata med någon annan. Man jobbar tydligen så på Expert. Är något besvärligt kollar man ner i butiken om man ser någon som ser ut att vara ledig som kan fixa skiten. Han hittade en kille som jag gick till men han blev upptagen. Jag väntade i 15 minuter men när jag inte hade tid att vänta mer gick jag till kille nummer ett och slängde papperen jag hade med mig till honom med kommentaren:

- Nu måste jag åka, så nu får ni 20 minuter på er att fixa det här.

När jag kommer tillbaka har han i alla fall försökt, men han kan helt enkelt inte. Tydligen finns det en tjej som kan det här men självklart är hon och handlar på ICA. Så jag väntar på henne och när hon kommer fixar hon allt snabbt. Det var med andra ord inte alls nödvändigt att kontakta försäkringsbolaget som någon sagt där tidigare.

Nu har jag i alla fall kameran och jag har redan hunnit sälja den.

Prisa gud.


Jag är här igen!

Ursäkta att jag försvann, men jag har haft så frukstanvärt mycket att göra.





Nu ljög jag.


 

Att längta till jobbet

Nästa fredag börjar jag jobbar. Och trots att jag nu är ledig är det inte utan att jag längtar.

I morgon hoppas jag kunna bjuda på sagan om hur jag fick jobbet och hur Jonas magiska kladdkaka hade ett finger med i spelet.

Nu tackar jag för mig.
God natt.

Expert Stormarknad

För att förstå. Läs tidigare inlägg.

Idag ringde jag Expert. Det visade sig då att numret som annonserades för Expert Birsta gick till centralorganisationen och det fanns helt enkelt inte något telefonummer till butiken. Det enda killen centralt kunde göra var att skicka ett "meddelande" (antagligen morse) till butiken i Birsta och be dem kontakta mig under dagen.

Ringde någon? Nej.

I morgon kommer Svedin ta sport-Golfen ut till Birsta. Väl där ska jag fråga varför de inte ringt. Jag ska även kräva att de fixar kameraproblematiken genast. Därefter ska jag be att få tala med butikschefen och jag ska även be om kontaktuppgifter till ansvarig på Expert Stormarknad, gärna någon VD.

Jag ska berätta för honom hur det ligger till här i världen.


Plötsligt slog det mig ...

... studietiden är över. Jo det är tusan bittert.

Min dust med Expert rullar vidare

Som jag förklarade för någon dag sedan har jag fortfarande problem med Expert. För att jag skulle slippa åka ut till butiken i onödan idag skulle de ringa under dagen och berätta när det läst problematiken med kameran.

Tror ni att de ringt?
Det börjar dra ihop sig till ett mejl. Ett långt och irriterat mejl.

En Ålandssaga

Så bar det då iväg mot Åland. Ön känd för sina rika tillgångar av ... vatten? Ja Åland har kanske inte några större tillgångar att bjuda på men resorna dit kan i alla fall vara riktigt trevliga. Här bjuder jag på några bilder från helgen bravader.



Bussen drog iväg 10.00. 10.07 tar Jansson (även känd som Rune) kommandot och knäcker den första. Vi andra skruvade på oss nervöst samtidigtsom vi tittade på klockan. Vi insåg att det nu inte fanns någon återvändo.



En stund senare hade spänningarna släppt och vi var åter ett avslappnat och glatt gäng.



Efter sex timmar på buss och en massa köande var vi äntligen på båten. Ute på vatten visar sig Stockholm från sin bästa sida, vilket i och för sig inte säger speciellt mycket.



När vi varit på båten ett tag var det dags att hugga in på matbuffén. Det var så mycket mat att jag personligen kände att jag kunde stanna och förbli i nuet. Det var också fri tillgång på öl och vin. Tomas koncentrerar sig på sin uppgift och skrider till verket. Behöver jag nämna att vi blev mätta?



Christian fortsatte på ett moget sätt med rödvinet. Vi var åter på tårna för stordåd.



Därefter blev det förpartaj i hytten. Min lilla, men i dessa stunder ack så förnämliga ljudanläggning, kom väl till pass.



Klockan är nu cirka 00.00. Jag vet inte riktigt vad vi kan utröna av den här bilden. Vi ser en glädje och iver men samtidigt djupt in i pojkens ögon kan vi se att det ändå börjar bli sent.



Det är grabbarna nere till höger ni ska fokusera på. Att de är Matforsbor kan ni se på deras stolta hållning. Och se sådan glädje. Det är inte så att de kramar varandra (inte för att det är något fel med det), nä den i mitten blir helt lyft till skyarna. Grabben fyller ju ändå år i mars.



Mer lyftning. En kryssning bjuder på ett bra tillfälle för så kallad fuldans. Mycket bra. Här någonstans tar kvällen slut. I alla fall i bilder. Jag gav upp halv fem på morgonen då jag helt enkelt inte orkade mer, men det var några, ja faktiskt de vi ser på bilden, som härdede ut till sextiden. Inte dåligt.



Dagen efter. Nej det är inget montage. Killen såg ut ungefär så här hela frukosten. Men han ska ändå ha beröm. Frukosten var öppen till 10.00 och vi var enbart fyra stycken som lyckades ta oss till den trots att vi redan belat för den i paketpriset. Det bästa med att jazza en helt natt på en båt är att man dagen efter kan gå upp på däck och andas frisk havsluft.

Efter detta väntade åter sex timmar på buss. Lite segt, men det var det värt. En otroligt skojig resa.




Kom ihåg mig

Så var det då åter dags - Herrklubbens sammankomst, den tredje i raden.
Idag klockan 10.00 går bussen mot färjan som ska ta oss på en 24-timmarskryssning till Åland.



Så här vill jag bli ihågkommen.
Jonas Svedin - Oförstörd

Vi hörs!

Jonas blev förbannad idag

Ett alldeles för långt inlägg, men jag måste skriva av mig.

Ni kanske minns min problematik med digitalkameran? Den förra gick sönder och jag skulle få ut en ny på försäkringen hos Expert. Men den jag skulle få var inte någon jag ville ha. Jag erbjöds att lägga pengar emellan för att ta en annan, men då de inte hade någon jag ville ha och Expert tar ut sådan överpriser lockade det inte. Och inte ville de ta hem någon åt mig heller.

När jag var där för tusende gången och tittade på kameror står ett par bredvid och tittar på kameror. Jag hör att de pratar om att det är intresserad av den jag jag blivit erbjuden. Oblyg som man är kliver man genast och ger dem ett erbjudande. Jag förklarar som det är: Jag får kameran på försäkringen som har ett värde av 2295 kr. Om jag plockar ut den här och nu så får paret köpa den av mig för 1800 kr. Efter lite dividerande nappar de på erbjudandet.

Jag kliver fram till försäljaren och säger att jag vill ha den som jag blivit erbjuden för några månader sen. Då börjar de åter räkna och kommer fram till att jag inte ska ha en kamera till ett så högt värde och säger att de enbart kan erbjuda en kamera till priset av 1911 kr. Dessutom visar det sig att kameran som jag ska plocka ut är slut! Endast demoexet finns kvar. Men då väljer de att visa sin goda sida och säger att de kan ge mig demoexet. Jag går då och pratar med paret som då inte är lika intresserade. Ok, säger jag. Ni får den för 1600 kr. Och plötsligt var de med på noterna och vi hade en deal.

Jag går fram till kassan och säger att jag tar demoexet ändå. Då börjas jävelskapet igen. Efter 20 minuter kommer de fram till att det ligger någon spärr i systemet på något sätt. De kan helt enkelt inte ge mig kameran då de måste kontakta försäkringsbolaget som har stängt på fredagar. De säger att jag får komma igen på måndag.

Då tystnade Jonas och säger att han nu är så jävla less på det här att han håller på att vika sig (jag vet inte var det uttrycket kom från).  Jag nämnde också att jag nu varit här sex-sju gånger och det är bara jävelskap med den här kameran. Men inte fan bryr de sig.

Jaha, tänkte jag. Nu får jag inte sälja kameran till paret. Men lyckligtvis bodde de i stan och det gick bra för dem att ta det på måndag.

Aldrig kommer jag köpa en endaste pryl på Expert igen.

Lika som bär?

En "vän" skickade denna bild till mig för en par år sedan.



Jonas Svedin - Mao Zedong

Sista kvällen med gänget

I lördags var det då dag. Sista kvällen med gänget. Jag, Ronnie, Thomas och Patrik skulle ses en sista gång på Förrådet. Då Ronnie och Patrik skulle komma upp och städa ur sina lägenheter ... Eller, ja städa och städa. Vilket fall som helst så var de här.

Allting inleddes i vanlig ordning med mat från Pizza City.



Jag och Ronnie var där.



Thomas var där.



Och till sist kom även Patrik. Och jag kan lova att den alkohol som finns där inte tillhörde oss.

Efter maten gled vi in i min gamla lägenhet och kvällens avslutades på ett varmt Oscars.
Tack för den här tiden pojkar. Den bjöd på många små lustigheter.

RSS 2.0