Stekhäll...

Jag får ursäkta att det inte blev något skrivet igår. Men efter vissa klagomål är jag åter tillbaks. Håll till godo av följande rader...

Idag har jag lekt modell. Eller nåt sånt. Fotad har jag blivit i alla fall. Igen. Alltid är det nåt. Men nu var det för ett skolarbete och några vänner behövde hjälp och då är man ju där och ställer upp. De utformar i alla fall en kampanj för mindre drickande under nollningen på Halmstads högskola. Nu skulle jag och några andra sitta och spela TP och ha trevligt på den ena bilden och på den andra skulle jag själv vara på väg ut genom dörren samtidigt som jag nöjt stoppar ner en förpackning kondomer i bakfickan. Mycket tjusigt! Knappast. Jag tror inte ens jag vill se de bilderna.

Det lustiga (läs olustiga) var att jag skulle ta bilderna på skolan, men så helt plötsligt tyckte de att vi kunde ta dem hemma hos mig istället. Så de frågade om det gick bra. Och är det nåt jag inte gillar så är det att släppa in folk när jag inte är beredd på det. Personligt varumärke pratar vi en del om inom mitt plugg. En del av mitt varumärke är att vara ordningsam. Däri ingår att alltid ha städat hemma, i alla fall när det folk hos mig. Och när man bara lämnat lägenheten så där på morgonen för att gå och jobba är det ju inte alltid så, men jag hade i alla fall ganska bra städat, vilket jag ju iofs brukar ha så jag tror att mitt varumärke fortfarande står ganska högt i kurs.

Men vad kan vi då lära oss av detta? Jo, ge fan i att våldsgästa mig!:)

Idag kom jag på vad jag ska önska mig när jag fyller år... En stekhäll så klart. En sån där stor som man kan woka och steka allt möjligt roligt på. Beställde en wok idag på stan och beundrade denna underbara skapelse till tillagningsredskap. Tänk att bara vräka på en massa smaskigheter och ha såna där häftiga stekskrapor och göra underbara rätter. Det vore nåt det! Så tänk på det nästa gång jag fyller år.


image4
När jag ändå pratat så mycket om mat här på slutet så tar jag också och avslutar med en bild på lite hemlagad mat. Jag menar, mat är ju ändå det enda roliga här i livet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0