Tankar i Förrådet

Man blir förvånad när man står på jobbet och pratar i telefon med mor när man plötsligt ser en naken kvinna i fönstret på andra sidan vägen.

Jag hade en liten inflyttningstillställning för Matfors-vänner i helgen.
Det bjöds på korv med bröd.

Någon spred ett rykte om revbensspjäll. Tunna revbensspjäll till den angenäma kostnaden av 39 kr kilot. Likt en blodhund sträckte jag ut stegen för att nå det grilkryddade guldet. Till min besvikelse kunde jag se att det inte fanns några spjäll. Däremot kunde jag finna en julmust som jag tyckte kunde få svalka min besvikelse.

Det är en lustig känsla att gå genom butiken med en flask julmust, betala elva kronor och sen lämna butiken med enbart en flaska must i hande. En känsla man kan minnas från man var nio år och vandrade ner till Vivo i Matfors för att köpa sig en läsk. Ett äventyr.

Jag har två vänner. Vi kan kalla grabbarna Thomas och Ronnie. Nu har de fräckheten att begära att jag ska länka till deras nystartade blogg starandcaptain.blogspot.com.

Självklart ger jag blanka fan i det!

En vän till mig berättade att han en gång var mycket arg på sin syster efter att hon gjort något mot honom. Han beslutade sig helt enkelt att hämnas genom att kissa på systerns undulat. Undulaten dog.

Hämnden är ljuv.

Hur gammal han var vid det här tillfället förtäljer inte berättelsen.

Jag tror att jag börjat utveckla något som kanske kan klassas som sociala fobier.

För det första tycker jag inte om att gå bakom en annan människa. Jag får för mig att personen framför får för sig att jag ska klubba ner, råna eller på annat sätt utsätta personen för sattyg. Det får endera till konsekvens att jag måste sänka tempot för att inte komma för nära eller mycket raskt passera personen.

För det andra börjar jag tycka att det är mycket olustigt att gå ut ur affärer utan att ha handlat något. Jag inbillar mig att de som jobbar där inbillar sig att jag snott något.

Jag vet inte om jag bör skratta åt det här eller inse att jag börjar bli dum i huvudet.

Just nu jobbar jag med att sätta upp min tv på väggen. Efter mycket noggrant mätande och räknande hade jag bestämt var hålen skulle sitta för att resultatet är perfekt. Det är då mycket frustrerande att borrmaskinens batterier dör efter tre hål.

Det här är Rickard Palm. Jag gillar honom. Ett lysande nyhetsuppläsare som bjuder på sig själv. Han skaffade till och med mustasch, men den fick ju ryka efter en "tittarstorm".

Nåväl. Helt plötsligt skulle SVT omorganisera och Rickard fick gå från kvällssändningar till nattsändningar. Det här gjorde tydligen att pojken bröt ihop och sjukskrev sig. Han är hemma och mår fortfarande dåligt.

SVT-personal fick sluta och dagligen får vi höras talas om varsel. Men Rickard han fick byta skift och nu mår han dåligt.
Nja Rickard, jag gillar dig inte riktigt lika mycket längre.

Men ta tillbaks muschen och ska fundera på saken.

Jag har en vän. Vi kan kalla honom Jack. Jack vill vara tuff, en riktig rocker så att säga. Ständigt försöker han göra saker för att verka tuff. Ibland får han till exempel för sig att sparka sönder tomflaskor på vägen hem från en blöt utekväll. Enbart för att på något sätt vara en tuffing.

Det finns dock ett problem - grabben är genommjuk. Han är inte ens mjuk-tuff, enbart mjuk.

Jack har en bror, som faktiskt är en riktig rocker med långt hår, rockband och randiga byxor. Jack försöker hänga på sin bror för att få ta del av det rockiga livet. Han njuter när han får hänga med till en sunkig efterfest med ett gäng rockers i en liten etta i Sundbyberg.

Men så, något händer. Jacks bror och hans rockiga rockband ska vara med i melodifestivalen. Jack är förtvivlad. Hur ska det nu gå.

Men Jack, det ska jag berätta för dig. Jag kan bara säga grattis. Grattis till att Mjuk-Jack äntligen kommit hem.


På bilden finner vi såväl mig, Jack och Jacks bror. Jacks brors band sponsor har försett oss med svettband som ni kan se.

Jag tittar ut genom mitt fönster och det slår mig att jag enbart ser en väg och hus.
Inte en trädtopp för att kunna se om det blåser ute.

Hur kunde det gå så fel?

Ordning och reda så att säga.

Korpmatch i innebandy idag och jag är på hugget! Rackarns så sugen jag är. Men jag har bestämt mig för att inte göra några mål, bara göra assist.


Vad skönt det är att vara kaxig.

Jag har inte fått bilderna från min reunion-träff för en par helger sen, men jag hitade i alla fall en bild i min mobiltelefon.


Överst från vänster: Matfors-Jens (som fick haka på vår reunion), Ängelholm-Patrik, Jonas själv och Ås-Håkan.

Visst ser det väldigt grabbbigt ut. Och förresten. Om jag står där måste det innebära att någon fotar med min mobil. Undra vem.

Det här med sms är min grej. Jag gillar den korta textkommunikationen. Det är som text-tv - slimmad information.

Jag är ute efter ny dator. Därför har jag varit i kontakt med en kille som servar våra datorer på jobbet för att ta ut en dator genom hans jobb. Han har dock varit slö på att plocka fram kostnadsförslag trots att jag påmint honom. Eftersom att det kändes dumt att ringa honom ännu en gång formulerade jag istället ett sms. Jag känner knappt killen, men det kändes ändå rätt.

"Hej. Igår dog min PC tre gånger. Med konstgjord andning lyckades jag hålla maskinen vid liv. Det var dock inte utan komplikationer. Jag blev tvungen att amputera DVD-spelaren. Jag är rädd att han inte har lång tid kvar här på jorden och jag önskar honom ett värdigt slut - tysta burken för evigt. Hjälp mig. Jag är i behov av något nytt som kan förknippas med ett fruktbolag. Med vänliga hälsningar. En kille på Frosting som lider med sin gamla livskamrat."

Dalgatan 12, Lägenhet 115
2004-12-01 - 2008-10-31

För ett tag sen fick jag ett brev om att det hade gjorts en kreditupplysning på mig. Ni vet en sån som ska göras om man ska ta ett lån eller liknande.

Då jag inte tagit något lån blev jag förvånad. Än mer förvånad blev jag när jag kunde läsa att det var Frälsningsarmén som begärt upplysningen.

Va fan.