Tankar i Förrådet

Jag ångrar mitt sista skott på innebandyn igår. Jag klipper till bollen för kung och fosterland och känner på en gång att något hände i ryggen. Genast gjorde det ont och när jag kom hem och kom ner i varv blev jag än mer stel. Innan kvällen var slut och jag skulle sova var det knappt jag kom ner i sängen.

När jag vaknar känner jag efter hur det känns - ännu värre. Stel som en pinne i övre delen av ryggen och så fort jag gjorde någon konstig rörelse var det som att sticka en kniv i ryggen (jag gissar att det känns så ... typ). När jag skulle ta på mig tröjan fick jag in armarna i ärmarna men sen tog det stopp. Jag fick luta mig försiktigt med armarna mot en soffa innan Lisette försiktigt fick dra tröjan över huvudet. Antagligen såg det mer än roligt ut.

Men man är ju ändå en Svedin, så jag hade bestämt mig för att gå till jobbet. Väl där fick jag inte av mig jackan och giffarnas tränare fick hjälpa mig. Han menade att jag inte kunde gå så där och att jag skulle följa med till lagets naprapat sen. Vilken kille! Han började med att massera ryggen och när jag trodde han var klar berättade han att det kommer att knaka lite. Sen tröck han till mitt på ryggen, och nog knakade det alltid. Sen fick jag vända på mig och så drog han mig åt lite olika håll och varje gång knakade det lika mycket. Härligt!

Tydligen hade jag låst ryggen på något sätt och då drar musklerna ihop sig, vilket ger smärtan. Men han hävdade att de inom en par dagar kommer mjukna nur när låsningarna är borta. Jag hoppas verkligen det, för till slut orkade jag inte vara kvar längre, så jag gick hem.

Nä nu måste jag tillbaks till sängen.