Anekdot från helgen...

Jag kommer gåendes på kårhuset under den årliga pubtömningen.

Någon tös går för förbi och ropar "Jonas!" och försvinner. Jag kände inte igen människan.
Sedan möter jag denna person och hon börjar prata med mig som att hon känner mig och jag tänker snabbt snabbt snabbt. "Vem fan är det här?"
Det verkar som att hon känner mig. Jag kommer fram till att det bara kan vara en person. Och vräker ur mig:
"Men är det du? Vad du är dig olik!" Därefter säger vi något och jag går vidare, förvirrad.

Efter en stund möter jag henne igen och säger återigen att hon är så väldigt olik sig. Jag märker att hon  är förvirrad och börjar prata om min blogg och att hon skrivit någon kommentar där. Det är då jag inser. Det är inte den jag tror det är, utan någon helt annan.

Någon som jag aldrig pratat med utan någon som enbart läser min blogg. Pinsamt. Ja kanske. Men framförallt:

Den håller på att göra mig känd!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0