Tankar i Förrådet

Så kommer den då, på mångas begäran  - Sagan om pinnen.

Det var en dag i maj och året var 1993.

Solen sken så där härligt som den bara kan göra på Ängoms höjder i Matfors. Efter en höst med några veckors kikhosta hade jag nu fått vattkoppor och hade legat nedbäddad en vecka. Men idag var jag frisk och jag skulle återigen kunna gå ut på det lilla grönområdet utanför vårt hus där far omsorgsfullt hade snickrat ett mål.

Det var som sagt en underbar dag och jag hade dagen till ära iklätt mig mina röda knickers som vi fått från fotbollslaget. Lusten att spela fotboll igen var enorm och jag, Henrik, Nylle och Näslund äntrade planen med förtjusning.

Något som var fantastiskt var att far nu även satt ett nät på målet, ett nät som i själva verket var ett nät anpassat för att fiska lax. Detta hade han spänt upp så pass hårt att man kunde skjuta bollen i mål för att sedan se den studsa tillbaka. Så där stod vi; fyra grabbar som ville spela fotboll all vaken tid och sköt bollen om vartannat för att låta nätet verka likt en vägg och studsa tillbaka bollen för att låta nästa grabb trycka till en sträck vrist.

Gräsplätten vi befann oss på är beläget i ett villaområde intill en väg. Den ena långsidan av planen avbröts tvärt av en rätt brant slänt som i nu i början av sommaren sken upp av röllekans blommande flärd.

Efter en stunds bollande träffar ett skott stolpens utsida. Jag kan idag inte riktigt minnas om det var Näslund eller Nylle som sekunden innan sparkat till bollen, men snabbt var den nu på väg i riktning mot dem brant slänten. Jag var inte sen med att uppfatta det och slängde mig för att nå den så man slapp gå ner och hämta bollen. Men, jag slänger mig för långt och hamnar i slänten och rullar ner för den. När jag väl stannar förstår jag vad smärta är. Aldrig hade jag upplevt något liknande och har inte heller gjort det sen dess.

Fortsättning följer i morgon...