Slutet...

Ja det börjar närma sig 24 år och jag tror därmed att det är slutet på min karriär. En karriär som egentligen aldrig var en karriär. Men låt oss låtsats.

Jag talar förstås om krämporna. Man trodde att man var odödlig för en tre-fyra år sedan när man gjorde tio till fjorton träningspass i veckan utan att blinka. Men nu när man gjort ett träningspass och kliver upp dagen efter, ja då jävlar är men stel i kroppen! Vad är det?! Ska det vara så här. Jag är ju för bövelen inte ens 24 år än!

Det positiva med det här är att man kan vräka ur sig kommentarer som: "Det är ryggen". Och alla nickar medlidande.
För det är ju medlidande man vill ha här i livet. Eller?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0